Tjusttrampet 2017

Tjusttrampet 62 km MTB  genomfördes den lördagen 16 september med start på idrottsplatsen i Ankarsrum och mål vid Karltorps motionscentral i Västervik. Det var några år sedan jag deltog senast och jag efteranmälde mig först efter att försäkrat mig om att senaste tidens regnande skulle ta efterlängtad paus. Önskar man ett kortare lopp med snällare underlag finns även distansen 42 km, där inte MTB cykel är nödvändig. I årets upplaga stod uppskattningsvis 60-talet cyklister uppställda  för att inleda de 62 km med 4 km cykling på de lokala motionsspåren. Framför mig drog fältet snabbt ut i den höga utgångsfarten. Då vi lämnat stigen för första grusvägen avancerade jag några placeringar och kunde snart jaga ifatt tätklungan som bestod av 8-10 åkare, däribland några elitcyklister, som periodvis höjde farten längs skogsvägarna och grusvägarna. Jag släppte ibland kontakten framåt för att köra ifatt då farten sjönk. Efter ca 25 km började mina ben bli slitna så jag valde att släppa iväg gruppen för att få  njuta av jämnare och behagligare fart. Fina grusvägar varvades med stigar där jag solokörde. Efter drygt 4 mil passerade vi genom kustbyn Verkebäck som är enda närkontakten med Östersjön under loppet. Istället för en brant uppförsbacke går banan nu istället på asfalt och därefter vidare på fina skogsvägar följt av stigar. Började här nästan hoppas på att den  tekniska vildmarksdelen hade raderats från banan då vi efter ca 52 km hamnade i ett 6-7 km evighetslångt avsnitt där banunderlaget är sluttande klipphällar, stenar och lera. Jag klev upprepade gånger av cykeln samt rullade däremellan försiktigt fram med fingrarna på bromshandtagen. Bakifrån dök åkare upp som passerade mig och försvann men jag fokuserade helt på att inte behöva syna den hårda marken. Under loppets sista 3-4 km blir underlaget bättre och här trampade jag lugnt i ryggen på en passerande åkare som punkterat under loppets tidiga skede. Jag körde in på 2.16 timmar. Vinnaren Fredrik Lagercrantz hade tiden 2.00 timmar.
Tjusttrampet är ett passande höstlopp för Er som gillar teknisk MTB cykling och mindre startfält eller Er som föredrar en snabb bana men accepterar att bli kränkta då det blir mera teknisk terräng.

/Niclas

Cykelvasan 2017

”Tävlingspremiär” i skogen 2017 för klubbens landsvägscyklist så givetvis får jag äran att skriva racerapporten så den blir väl mer av ett resereportage från startled 39…
Jag har varit anmäld till vasan både 2015 och 2016 men inte lyckats komma till start, 2015 satte ryggen stopp och 2016 cellgiftsbehandling, till i år hade jag inte köpt någon startplats och bestämde mig i maj för att sälja MTBn och  bara köra landsväg.
Två veckor senare fick jag mejl på jobbet med ett erbjudande om att få en av jobbets sponsorplatser om jag ville, då en blivit ledig.
Jag  har ingen MTB längre svarar jag… Ta platsen du har ju en  cyclocross blev svaret..
Det fanns även plats Sportsons boende i Lindvallen så helt plötsligt skulle jag alltså köra vasan på en cx, jag  som fått ihop hela tre timmar skogskörning 2017.
Torsdag morgon, avfärd skulle ske 0900 från Morgan så vi samlades och lastade på cyklarna.

Sitter dom kvar..
Sitter dom kvar..

Lugn färd upp till Lindvallen, fika i Mariestad och lunch i Långban innan ett sista snabbt stop på torget i Sälen.
Packar upp och inkvarterar oss i den fantastiska lägenheten Sportson ordnat åt oss innan vi hämtar  ut våra nummerlappar.

Dags för nummer lappar.
Dags för nummer lappar.

Rickard och jag var ju oseedade men fick flytta fram från höga femtio led till 39 och 40 övriga startade ju som sig bör i tävlingsklass dryga tre timmar innan oss.
Resten av kvällen ägnades åt uppladdning och att stressa upp mig om hur jobbigt det skulle bli att köra cx..
Fredag:
MTB åkarna skulle sträcka på benen på stig, jag hade träffat en bekant på torsdagskvällen som skulle rulla lite grusväg så jag hängde på där, han hade dock ”bara” en  timme så när han rullade tillbaks så fortsatte jag på en liten tur i det fantastiska vädret.

Skönt att skrapa ihop 103 kilometer dagen innan vasan.
När jag kommer tillbaks har resten av CK Sportson gänget kommit upp, några hämtar nummerlappar och några kör SPA.
Själv så förbereder jag mig för loppet.

Cykeltvätt
Cykeltvätt
Nyrakat
Nyrakat
Uppladning och fokus!

Invägning av cyklarna och min är i alla fall lättast med sina sub 8kg.

Kvällen blir tidig och snart är snarkningar och toadörrar det enda som hörs, sjukt vad gubbarna är nervösa…
Lördag.
Jag sover en timme längre än övriga som är stressade ner till start men rullar ner i tid för att se dom starta.

Tillbringar väntan på att min startfålla ska öppna tillsammans med Rickard och hejandes på diverse bekanta som startar, timmarna går fort och det är verkligen en folkfest och alla typer av motionärer på plats.
1020 får jag rulla in cykeln  i fållan och stöddigt tar jag plats längst fram.

Startfållan
Startfållan

I dom här leden kör folk det dom gillar 🙂
Imponerad av Fredrik som ska trampa runt fatbiken.
1120, starten går och iväg mot startbacken som det pratats om, cx är rätt vapen där och jag inser dessutom att jag nog ska seeda mig om jag ska köra vasan igen, halvvägs upp i backen börjar jag och de två som hängt på köra om några av de som startat fem minuter innan och innan backen är slut passerar vi eftersläntrarna från startled 37.
Jag får två killar på hjul efter backen och vinkar fram dom efter en stund, vore ju trevligt med lite draghjälp, lägger mig som trea men farten sjunker så går upp och drar igen.
Vill på nytt ha hjälp efter en stund men då är det bara en kille kvar som flämtar att han gärna ligger kvar på hjul.
Han hänger med till första stig partiet och jag vinkar förbi honom för jag räknar med att han på sin fullgung ska vara snabbare än mitt helstela ekipage.
Går inte otroligt fort så innan stigen är slut har jag faktiskt passerat honom igen och det är det sista jag ligger på hjul och får någon draghjälp överhuvudtaget, CV 2017 med över 11000 startande blir alltså en solorunda..
Happyride.se är ute i skogen och fotar:

Dom bilderna togs innan båda mina flaskor studsat ur hållarna…
Loppet flyter på bra för min del, håller hyfsat tempo men så vid utförskörning efter 60,6km och äntligen fritt i vänsterledet nerför ( otroligt vad folk bromsar sina FS nerför) smäller jag i en sten och punkterar både fram och bak, fn jag skulle kört slanglöst…

Dubbelpunka
Dubbelpunka

Bara bita ihop och tack och lov har jag med mig två slangar men det tar mig 27 minuter att byta och instagramma..
Som ni ser har båda flaskorna rykt, har nog druckit hela två deciliter fram tills punkan..
Fortsätter i alla fall och stannar i nästa depå och slänger de trasiga slangarna och dricker lite. Iväg och börjar så sakteliga komma in i rytmen igen sista tre milen in mot mål är faktiskt en njutning, jag har inga andra mål än att uppleva cykelvasan och hålla ryggen hel och båda uppfyller jag.
Rullar över mållinjen och känner mig hyfsat fräsch ända tills jag tar en selfie…

Lite trött var jag allt…
Muffinsen vid målgång var sagolika, kom på att jag kört hela vasan på fyra deciliter vätska och noll gel/bars så min icke existerande mage var helt tom.
Nu återstod bussresa tillbaks till Lindvallen och jag passade på att kolla in övrigas resultat.
Daniel B gick in på SUB 3h GRYMT Jobbat!
Tobias superstark på strax över 3h, med rätt bakhjul fixar du sub 3 nästa år!
Alla gör starka insatser utifrån sina förutsättningar och landsvägscyklisten är som väntat långsammast i det här gänget men sjukt nöjd när jag kollar mellantiderna.

Dubbelpunka är inget bra för resultatet….
Väl tillbaka så får jag dessutom ta emot klubbens vandringspris eftersom jag hade flest punkor av oss alla under loppet..

Avrundar kvällen som sig bör med burgare och på söndagen sträckkördes det hem.

Tack till alla för en fantastisk helg!
Jag är tillbaks nästa år och då körs det slanglöst på crossen!

Grenserittet

Återigen var dags att köra uppladdning inför Cykelvasan och det gör man bäst med Grenserittet, 80km, med start i Strömstad och målgång i Halden och Fredrikstens Fästning. En av årets roligaste tävlingar. Deltagande från klubben var i år: Stefan B, Morgan och jag. Avresa redan tidigt på fredagen mot Strömstad Spa (vi slog på stort i år) för att få bästa uppladdning och relaxen efter loppet. Jag hade givetvis glömt det viktigaste, öl och badbrallor….. Stora inköp gjordes i Strömstad.

Ankomst till hotell och incheckning bland alla norrman men schysst rum med stor balkong för soldyrkare och AB. Stefan hade redan kört sitt komma igång-pass så Morgan och jag tog cyklarna och trampade igenom Strömstad, ut på den del som är transportsträcka fram till den riktiga starten för loppet och för att sedan pressa oss uppför dom första rejäla backarna. Vilket var en bra ide då utförslöporna är branta med tvära kurvor och lösgrus, så nu visste vi när vi ska ta det lugnt.

Tidig väckning med en rejäl god frukost, fylla på sportdryck, packa väskor och kolla cykeln en sista gång för att sedan hämta nummerlappar. Vädret var på bra humör med sol och lite moln och kanske lite medvind. Stefan som startar 15 min före oss rullar ner mot city och fålla 1. Vi andra börjar på Kärleksudden, jag i fålla 2 och Morgan tillsammans med Jakob Jarl i fålla 3, därifrån går resp. fålla med fanbärare ner till starten i centrum, 5 min mellan startgrupper. Efter start går det snabbt och ryckigt genom centrum trots att motorcykeln håller jämn fart men efter 4 km så släpps man iväg och då gäller det att hänga med, här går det i ca 50km/h i några km för att sedan svänga ganska tvärt höger och cykla första backen upp, jag hittar ett bra spår och håller jämn fart. Jag vet att det kommer ett par rejäla uppför och även nedför så jag håller min plats i ledet men plockar några plc. när jag får tillfälle. Vill gärna ha en bra grupp att följa när man kommer ut på grus-/asfaltvägar då farten ökar snabbt men tyvärr hamnar jag några meter efter och får jaga. När jag kommer ifatt gruppen så har man alltid ett gäng cyklister som ligger på rulle. Nu när gruppen blivit större så börjar vi gå runt men farten är hög så en del får vika ner sig så vi blir nog 10-tal kvar som kämpar vidare. Norrmännen är grymt snabba utför och jag förlorar några meter men plockar igen dessa på stigarna. Vår grupp har hållit ihop i några mil nu och kommer ifatt en gäng på ca 15 cyklister efter Prestebacken. Denna 25-manna grupp har bra fart men problem om vem som ska ta en förning och när man ska växla, vi är 3-4 st som gör det mesta jobbet, vilket blir slitsamt och benen blir sega men vi kommer ifatt små grupper med 3-5 cyklister i vilket gör att gruppen blir större och större och jag får vila. Nu börjar andra cyklister också komma fram och ta sin del av förning och det beror nog mestadels på att det är grusvägar kvar till mål, dessa vägar går fort att cykla på och farten ökar igen. Vi är nu en större grupp på ca 45-50 cyklister med bara 1 mil kvar till mål så jag ligger kvar mitt i gruppen. Det finns några korta, branta backar sista km där vi tappar lite cyklister och vid sista depån, Coca-Cola, ska jag ta lite å dricka och lyckas få i mig lite av colan 🙂 samtidigt som fler stannar till för att dricka men inte tillräckligt för att bli en liten mindre grupp som kan pressa ur sista krafterna in till mål som är 3km bort. Här ligger man 2 i bredd och inte mkt utrymme att köra om, man får vänta tills upploppet vid Fredrikstens Fästning men jag har inte så mkt krafter kvar för att spurta i den sista lilla backen utan rullar trött och sliten i mål.

Stefan är redan i mål och strax efter mig kommer Morgan i mål. Det blir dusch och sedan käk innan vi tar bussen tillbaka till Strömstad. Nu blir att hänga på balkongen, sola, dricka lite öl och mkt eftersnack om loppet. Kvällen avslutas med ett riktigt nice spa, relax och bastu. Kvällsmaten bestod av …… gissa ??????   Jo, hamburgare 🙂

Stefan 2:49:22

Anders 2:55:42

Morgan 3:09:47

Ps. 2018: samma lopp samma hotell 🙂

1572 MTB Challenge den 5 augusti

Helgen 5-6 augusti finns flera stora MTB långlopp i tävlingskalendern. Grenserittet och 1572 MTB Challenge körs på lördagen och Finnmarksturen som ingår i långloppscupen på söndagen. Inte helt lyckat att konkurrera om samma målgrupp åkare. Framförallt svårt för Grenserittet att locka till sig  svenska elitåkare i år då MTB-Challenge fått status  som marathon-SM i MTB. Eftersom jag kört Grenserittet vid flertalet tillfällen de senaste åren och  Finnmarksturen 11 mils bana några gånger så passade det nu att testa loppet i närliggande Motala, där banan förlängts för SM-klasserna till 90 km. Lite regn föll dagarna före loppet så förväntningen var att det kunde bli lite slirigt så jag satte på ett hjulpar med all-round däck. Under uppvärmningen noterade jag att cykeldatorn inte registrerade och insåg att magneten satt kvar hemma på det andra framhjulet.

MTB Challenge 90 km: Starten gick på ett stort fält utanför Folkets park där Elit, damer och H30  släpptes först. Jag stod i startfållan för H 40/H50/H60. Vi började med att loopa runt på det stora gärdet innan vi kom ut på asfalten. Jag låg en bit ner i fältet så efter första korta single track sektionen hade det spruckit upp rejält framför mig så jag fick ta mycket vind för att avancera på mindre vägar innan jag fick kontakt med H40/H50 tätklungan efter kanske 1 mil.  Efter sektion med single track fick jag åter jaga ifatt klungan. Då detta upprepats några gånger hamnade jag med några andra som släppt och försökte hitta lite samarbete men jag tappade dem varje gång i skogen och från runt kl 10.50 var jag  helt solo. Jag körde på utan att veta var jag befann mig eller hur långt vi kört eftersom distansskyltar saknades  längs banan.  Den innehöll inga stora tekniska svårigheter men det var lite småblött så jag tog det försiktigt i svängiga partier och på sektioner med stenig stig. Inga större stigningar förutom klättringen på asfalt vid Nedralid där åskådare hade samlats. Lokala regnskurar drog över och milen i ensamhet längs banan fortsatte. Ryckte i slangen till vätskeryggsäcken och äntligen blev det lite fart på vätskeflödet. Först framåt kl 12.20 passerade jag enstaka trötta åkare och nu började skogsvägarna bli riktigt vattensjuka och stigarna spåriga i lera, vilket var utmanande för drivlinan som hackade. Kom nu också ifatt de fyra åkarna om lämnade mig runt kl 10.50. Kände igen mig då vi körde längs vattnet vid Varamon och var hyfsat pigg i kroppen, insåg att vi måste vara ute på sista milen. Var en del fin körning i slutet med  korta stigar blandat med asfalt innan vi återkom till startgärdet. Något målskynke såg jag inte och förberedde mig på att runda hela gärdet som i starten men det blev bara kort vända innan målet plötsligt dök upp i Folkets park vilket min fyra följeslagare verkade känna till för de gasade seriöst och körde förbi mig.
Efter målgång väntade mat som intogs under tak medan regnet vräkte ner.  Dusch bjöds på i omklädningsrummen vid närliggande badanläggning. Därinne bildades långa köer av leriga cyklister eftersom sensorerna till de fåtaliga duscharna fungerade bristfälligt. Sammantaget en omväxlande banan med bra markeringar och vakna flaggvakter. Den långa tiden jag tillbringade solocyklande längs banan gjorde väl att det mest kändes som ett snabbdistanspass. Bland eliten verkade det ha gått riktigt fort i täten under hela loppet. Här spurtade sig Emil Lindgren till sig SM guldet på 2h 48m. Själv kom jag in på 3h 12m.

 

 

 

Engelbrektsturen

RR av Tobias Rydholm

Engelbrektsturen 2017-07-23

Engelbrektsturen var min tredje tävling i långloppscupen, och första tävlingen med föregående övernattning. Jag åkte upp till Norberg på lördag morgon med Anders F och Morgan M. När vi kom fram körde vi igenom banans första 20km. De innehöll ett par stigningar som kändes rätt tuffa, och även några steniga utförslöpor som borde kunna ställa till problem på tävlingsdagen.

Kvällen och natten spenderades i Avesta, på ett hotell som en gång i tiden måste haft många gäster, men nu kändes väldigt tomt. Jag passade på att studera banprofilen, och kom fram till att stigningarna vi hade kört under dagen var de värsta, och att det bara skulle komma några kortare stigningar längre in i loppet. Jag hade även läst att banan inte alls skulle vara 70km som utannonserades, utan snarare 67km.

På tävlingsdagen var vi i god tid, och kunde ta bra platser i startfållorna. Jag hade fått fålla 3, och lyckades knipa en plats längst fram till höger. I min fålla hade jag även med mig Morgan M och Magnus S. Anders F och Stefan B stod i fålla 2, och min plan för dagen var att trycka på bra från start och kanske, kanske, kunna hänga på Stefan B, åtminstone en bit.

När starten gick fick jag ett kanonspår, och plockade många placeringar. Jag höll trycket uppe och avancerade upp genom startfältet, men jag fick ganska snart ge upp försöket att komma ifatt Stefan B. Tempot var ändå bra, och stigningarna som dagen innan känts tunga gick smärtfritt i race-tempo. De steniga utförslöporna kändes inte heller farliga längre, när trängseln i spåret gjorde att tempot hölls nere. Ungefär halvvägs in i loppet kände jag att jag kört fort, men en som kört ännu fortare vad Anders F, som uppenbarligen legat i mina bakhasor ett tag. Vi följdes sedan åt rätt länge, men någonstans i alla växlingar mellan stig och grusväg hamnade Anders F för långt bak i klungan, och tappade oss.

Vid 47km skulle andra bergspriset vara, och när skyltarna annonserade att det var dags visste jag att de betydande stigningarna var avklarade. De återstående 20 kilometrarna bjöd på en fantastisk mix av riktigt snabba grusvägar och knixiga stigar, och rakt igenom riktigt njutbar cykling. Jag var dock hela tiden orolig över att Anders F skulle köra ifatt mig, så jag vågade inte slappna av. De sista 5km in mot målet hade vi också kört dagen innan, så här visste jag precis vad som återstod, och kunde ge allt jag hade kvar.

När mållinjen passerades stod tidtagaruret på 2:27:00, vilket placerade mig på en 22: plats i H30. I ärlighetens namn saknades nog många snabba deltagare i just detta lopp, men jag är ändå väldigt nöjd, och av de loppen jag kört hittills var detta det roligaste!