CK Sportson

CK Sportson är klubben för dig som gillar att cykla. Vi sätter kamratskap och cykelglädje främst, men lämnar också utrymme för mer riktad träning för dig som vill tävla. Vi vill främja all typ av cykling. Så oavsett om du gillar mtb, räcer, gravel eller cross så är du välkommen att träna med oss. Här finns något för alla. Vi erbjuder såväl strukturerad träning som sköna rundor med fikapauser eller AB. Hos oss har man inga förpliktelser. Vi säljer inte bingolotter, jultidningar eller bröd på torget. Men vi gillar när man bidrar med roliga rundor och god kamratskap, både under och efter cykling. Visst låter det härligt. Kom med oss redan i dag. För vem vet hur mycket cykelglädje du missar annars……

Cykelvasan 2018

Racerapport från R Zenno.

Så va det äntligen dags för Cykelvasan. Årets höjdpunkt för många inklusive mig. Torsdag 17.00 kom Claes och plockade upp mig hemma sen ner till ljungarum för att hämta upp Rille W. Äntligen bar det av emot Sportson stugan i Lindvallen. Sen inkvartering blev det och i vår stuga väntade Morgan, Tobias och Anders. Lite gött tjöt å någon kall sen läggdags.

Fredagen hämtade vi ut nummerlappar och kollade in lite av utställningen utanför Experium. Sen fick vi finbesök i stugan av Jonas.

En dag som bjöd på regn å blåst mestadels så det blev en kort cykelrunda upp för baksidan av lindvallen när det bjöds på uppehåll, sen gott rull ner för downhillbanan. Skönt å känna efter så allt funkade som man ville. Värmde oss med lite bastu efteråt och hade allmänt gött häng i Stugan, mycket roliga historier och alla kändes sjukt taggade, Och laddade med Kolhydrater 🙂 iallafall med tanke på den mängd pasta som kokades under dagen !!!

Tror att lampan släcktes runt midnatt i stugan efter att nummerlappar satt på cyklarna å kläderna, väskan med ombyte var packad. Lördag kl 05.20 ringde alarmet på telefonen, uppstigning. +5c och blåsigt kändes väl sådär just då. Upp å käka frulle å fylla på med energi, stressa lite emellan toa besöken å packning.

Vi hade bestämt å rulla ner till starten runt 06.45 och så blev det.Kände mig sjukt laddad för loppet och nervös , go känsla.Kom ner till Berga By runt 7 och la in cyklarna i respektive fålla.Mötte även upp Glenn, Nicke, Klas och Thalén som bodde på eget håll med sina familjer.

Jag, Klas, Daniel, jonas och Glenn startade i startgrupp 3 och hade bestämt oss för att försöka köra ihop och försöka oss på Sub 3.10.

Men om allt kändes bra kanske vi skulle kunna komma neråt 3.05.

8.15 gick starten och upp för första backen va det riktigt högt tempo direkt. Försökte trycka på bra uppför för att få bra ryggar efter backen när det planade ut och tempot ökar. gick ganska bra och jag såg att både Jonas, Glenn, Daniel var framför mig. direkt när vi svängde av efter nått toppen så blev det full fart och sjukt stökigt med mkt folk, men vi höll ihop bra och åkte med i en större klunga. Kände mig lite seg emellanåt första 2-3 milen å tänkte att det va bara bita ihop å hänga med, vet att jag ofta blir starkare en bit in i loppen.

Tyvärr så fick vi se Tobias stå vid kanten efter ca 2 mil med Punka. Tråkigt. Tror att våran grupp splittrades där någonstans innan Risberg, då va jag, Glenn och Jonas kvar.

Flöt på ganska bra även om det gick lite långsammare än önskat. När vi kom fram emot Evertsberg hörde jag Jonas skrika att det gick lite för saktam för vårt uppsatta mål så det va dags å försöka öka. Vi hjälptes åt att dra en bit för att plocka in klungan framför. När Jag gick fram å drog nånstans efter Evertsberg så kände jag mig sjukt stark så jag borrade ner huvudet å körde på, gällde ju bara å hålla sig på hojen nu och trampa allt man kunde. kilometer för kilometer avverkades och känslan va på topp. Jonas och Glenn låg med tätt bakom.

När det va ca 15km kvar kom vi ifatt ett gäng som höll bra tempo och jag kände att det va läge att försöka att hänga på dem till målet. Det hade tagit på krafterna sista biten i det höga tempot.

Snart va vi inne i Elljusspåret i mora och kände att nu är vi nära, sen ut vid campingen och bara ett par hundra meter kvar, upp över bron och sen ut på asfalten, en tvär vänstersväng sen upploppet kvar. Och vad händer då, jo då kommer raketen från Flahult Glenn Franzen i full fart bakom å spurtar om mig å Jonas. De va tacken det för att man låg först å drog i 40km hahaha. Men sjukt kul att vi höll ihop hela vägen.

Efter dusch och käk tog vi bussen tillbaka till lindvallen. Där blev det välförtjänt ett par öl och Pizza. Resten av kvällen blev gött häng i soffan, där allt emellan himmel å jord avhandlades :-). Blev en sjukt trevlig helg med goa klubbkompisar, men framförallt många som gjorde riktigt bra ifrån sig på Vasan.

Ck Sportson tider:

Niclas B       2.55.36

Anders         2.57.39

Jimmy         3.01.12

Glenn           3.03.59

Jonas          3.04.00

Richard Z :   3.04.00

Rickard W : 3.06.53

Kristian       3.09.34

Klas W         3.10.31

Daniel         3.16.36

Tobias         3.17.15

Niklaes D     3.25.05

Claes H       3.49.46

Tack för bilder:

Happyride.se

@happyride.se

 

 

 

 

 

 

Race-rapport Ränneslättsturen 2018, av Tobias Rydholm

För tredje gången begav jag mig till Eksjö för att köra Ränneslättsturen, och det var även min tredje tävling i långloppscupen detta år. Jag har varit lite kluven i mina förväntningar inför loppet, på grund av att jag klappade igenom totalt på senaste loppet, Lida Loop. Då kom krampen in som en Joker i leken efter 47km, resten av loppet, och sluttiden blev därför inget vidare. Första gången jag körde Ränneslättsturen fick jag också kramp, så risken kändes överhängande att det skulle bli en favorit i repris även denna gång.

För att det inte skulle bli så valde jag en annan taktik idag, nämligen att gå lugnt första delen av loppet, och gå på lätta växlar med hög kadens uppför backarna. Från start fungerade det väl sådär, det är inte lätt att hålla igen när alla runt en ger allt från start. Men jag försökte i alla fall att hålla lite avstånd till mina medcyklister, för att inte dras med i någon krasch. Det torra vädret gjorde att första biten över skjutfältet var hopplöst dammig, och sikten inget vidare. Även halsen dammade igen ordentligt, men denna gång hade jag monterat båda mina flaskställ, så tillgången till dricka var nog för att rensa halsen.

Eftersom jag medvetet gick lite lugnare kunde jag för en gångs skull njuta av banan, och kunde konstatera att detta faktiskt är den trevligaste banan jag kört i långloppscupen. Det hade jag ingen aning om, då jag tidigare varit för trött för att uppskatta den. Många av stigarna har riktigt fint flyt, och avsaknaden av långa stigningar är uppskattad. En till biverkning av det torra vädret var dock att banan bitvis var väldigt lös, och mer än en gång stack framhjulet iväg så jag höll på att gå omkull. Någonstans mitt på banan fick jag också stifta bekantskap med ett nytt underlag, som ändrade min syn på stenkross, nämligen träflis. Maken till trögrullat underlag har jag aldrig skådat, och dessutom lät det hela tiden som cykeln höll på att gå sönder. Som tur var tog det slut rätt fort, och eftersom jag fortfarande gick lugnt var det inga problem.

Vid skidstugan fick jag lägesrapport från Stefan och Morgan, som löd att Anders F var 1:40 bakom mig. Jag hade själv sett Anders vid några tillfällen då stigarna gick parallellt med varandra. Men det är svårt att bedöma hur långt avståndet var. I vilket fall som helst var det nu dags att öka tempot, helt klart! Frågan är om jag hade gått för lugnt, sådant är ju alltid svårt att veta. Men jag hade bra tryck i benen, och både vätska och energi kvar, så det var bara att trampa. Med 20km kvar stack framhjulet till sist iväg för mycket för att jag skulle hålla mig upprätt, så jag gick omkull. Själva vurpan var väldigt snäll, däremot valde min Garmin att börja varna mina anhöriga om att jag kraschat, så jag hade ett sjå att få den att sluta med det. Tillslut överlistade jag den, så jag kunde trampa på ordentligt igen. Med knappa 10km kvar kom nästa vurpa, denna gång var det inte jag, utan en cyklist framför. Han gick över styret rätt rejält, så jag och en kille stannade för att kolla läget. Efter en stund kom en funktionär, så då kände jag att jag kunde åka vidare. Dock gick någon minut där. Sista biten gick sedan utan problem, och jag lyckades korsa mållinjen på 3:12:03, med Anders fortfarande bakom. För min del blev det en putsning på 8 minuter från 2017, så jag är mer än nöjd, placeringen blev 24:a i H30 och 04:a totalt.

Totalt sett var dagen och tävlingen riktigt lyckad, och jag vill passa på att rikta ett tack till Glenn som serverade glass i andra depån, samt Stefan och Morgan för heja-rop efter banan. Alla i klubben som startade tog sig i mål, och på bra tider, vilket också är kul.

Må nästa tävling bli lika bra eller bättre!

Tobias Rydholm

Tobias 3:12:03

Anders 3:14:23

Rickard 3:23:58

Sören 3:24:04

Daniel 3:28:53

Kristian 3:46:05

Magnus 1:39:07 (41km)

Lida Loop

Tidig start på söndagsmorgonen då Tobias och jag bestämde oss för att åka samma dag som tävlingen. Resan upp gick smidigt och väl på plats blev vi lite fundersamma då det inte var så mkt folk…. Var det värmen som gjort att man inte ville tävla, men efter tag så fyllde det på med tävlande. Nummerlappar hämtas ut och fästs på cyklar och kläder. Vi tar cyklarna och rullar ut på vägarna för att komma igång med benen. Vi provar även startbacken och gör en check på banans första del då jag vet att det kommer att går fort, grusvägsrally…..

Värmen stiger ju närmare vi kommer start, nästan 32 grader….

Kl 11 går starten och Tobias finns i fålla 2 tillsammans med Anders Hernegård, tror att Tobias ska ta rygg på honom. Själv finns jag i fålla 3. Starten går bra och inga incidenter men farten är hög när vi kommer ut på första loopen som består mest av grusvägar och så torrt som det har varit så ligger dammet som en dimma och svårt att se vägen ibland. Torr i munnen blir man också. Bra fart och jag tar inga risker utan placerar mig i gruppen med ca 10 cyklister som har bra och jämnt fart. Det gäller att spara på krafter så man har kvar inför loop 2.

När vi närmar oss start-/målområdet för byte till lopp 2 och jag ser att Tobias inte är så långt före mig, kanske… kanske…. kan jag komma ifatt men som sagt loop 2 är mkt stenhällar, rötter och stig så här får man jobba med både cykeln och kropp, väldigt krävande terräng.

Och jag tappar sikte på Tobias som har fått bra fart. Jag tar det lugnt och försöker spara på krafter så det finns lite kvar inför sista loopen. Allt flyter på bra men jag tappar några placeringar men vi är fortfarande samma grupp.

Det rullar på bra och vi går in i loop 3 och sista sträckan men tyvärr gör värmen eller att det inte är min dag, tanken var att vara topp 10(plac 11:e 2016) då vinterträning gett bättre resultat i snabbhet och styrka. Jag tappar all ork och när jag blir omkörd av Jimmy Östman vill jag bara ta mig i mål. Tappar min grupp men har inga efter mig så jag vet att placering inte blir topp 10 men inte så långt ifrån så jag är nöjd med poängen jag får.

Jämfört med 2016 så har jag sämre placering och 6 min sämre tid…. Klart besviken…

Jimmy har toppat formen och hamnar på 24:e plats och Tobias kör in på plats 25:e.

Jag kommer på plats 13:e och Marcus Bäckman 54:e i sportklassen.

Bara att bryta ihop och komma tillbaka #litehårdare

1 vecka kvar till Ränneslättsturen……

Billingeracet 2018

I lördags var det dags för Billingeracet, årets första tävling för de flesta i klubben, även första deltävling i långloppscupen. Vi var hela 11st från klubben som körde…kul!

Första tävlingen brukar alltid innebära lite extra anspänning inför start, finns en osäkerhet hur formen är, om vinterträning gett resultat osv. Själv hade jag inte jättestora förhoppningar på loppet. Aldrig gått riktigt bra på Billingen, förmodligen för att det är mycket stig och ofta lerigt, nu hade det dessutom lagts till mer stig. Men målet var att förbättra mig från förra året.

Loppet startar med en 2km backe på asfalt och grusväg, viktigt att komma iväg bra och verkligen ta i här för att få bra position senare in på lättåkta partier med klungkörning. Vet inte varför men jag kom aldrig riktigt igång, fanns mer att ta av, var dessutom 40s långsammare upp än förra året.

Väl in på banvallen kom jag i en klunga, gick lugnt o sansat men tänkte försöka köra smart och spara krafterna, hade förmodligen inte gått jättemycket snabbare ändå om jag dragit upp tempot, bara blivit mer trött senare i loppet. En stund efter banvallen vände jag mig om och ser att Tobias ligger på hjul, verkade ha riktigt bra ben! Mina egna ben kändes även de väldigt bra, på grusvägarna var det inga problem att hänga med eller göra små ryck.

Runt 2,5mil in kommer andra ordentliga backen, Öglundabacken som är runt en km. Inför backen tänkte jag köra lite annorlunda. Eftersom backar är en av mina starkare sidor sett brukar jag köra riktigt hårt för att jag ikapp framförvarande. Nu skulle jag hushålla krafterna, eventuellt låta några andra åka förbi så jag kom bak i klungan på toppen, allt för att ha mycket krafter när sen alla stigpartier kommer. Det började som tänkt, men efter ett par hundra meter kunde jag inte hålla mig, de bakomliggande kom inte så mycket närmare, och hade en åkare inom räckhåll en bit fram så jag tryckte på. Kändes riktigt bra, tog pers i backen trots slö start och jag kom ikapp han framför.
Vi slog sedan följe och jagade ikapp en större grupp. Detta var förmodligen min bästa del i loppet, benen kändes fantastiska, gjorde mesta dragjobbet utan att förta mig.

Sen kom mycket stigkörning. Tyvärr har inte tekniken förbättrats, speciellt inte i lerkaoset. Tappade säkert klungen 10ggr, men som tur var benen och återhämtningen bra så orkade jaga ikapp på grusvägarna. Var nära att ge upp ett par gånger men glad att jag ändå tog i och kom ikapp varje gång. Följde inte taktiken så värst bra, hade tänkt försöka positionera mig bättre inför stigarna, lägga mig långt fram och bromsa upp farten, nu blev jag mestadels sist in och fick jaga ikapp själv.

På sluttampen av loppet är det två backar, Hästbacken och Strupen. På cykelvägen innan Hästbacken började jag första gången på länge avancera i klungan, tänkte att jag gör ett ryck här och försöker bli av med så många som möjligt. Gör man rycket i Strupen kan det vara flera som tar de sista krafterna och hänger på. Så jag gör ett försök inför Hästbacken, när jag vänder mig om ser jag att bara att vår gamle klubbkamrat Hernegård hänger med. Ser på Strava att det fanns ett segment där, 5a som är min överlägset bästa placering på de som finns under loppet. Rycket fungerar, ser inte många när jag senare vänder mig om på de få stigar/asfaltkörningar som är kvar. Strupen är alltid jobbig med sina 12%, men tyckte ändå jag trampade på med kontroll, fick min bästa tid jag haft upp.

Tyvärr blev det inte bättre placering än 2017, totalt 64a då och 68a i år och en andraplats i H-Sport. Dock var norska eliten på plats och jag tror banan var lite sämre för mig med mer stig och väldigt lerigt. Men svårt att jämföra, hade helt klart bra ben och bra återhämtning i år som gav mersmak inför kommande tävlingar. Sen måste jag skärpa mig och dricka mer än en flaska på över 3h!
Tror Tobias gjorde årets framsteg mot föregående år och Anders stod för värsta kraschen med spräckt hjälm som resultat!

Bilder från cykelkanalen.se