1572 MTB Challenge den 5 augusti

Helgen 5-6 augusti finns flera stora MTB långlopp i tävlingskalendern. Grenserittet och 1572 MTB Challenge körs på lördagen och Finnmarksturen som ingår i långloppscupen på söndagen. Inte helt lyckat att konkurrera om samma målgrupp åkare. Framförallt svårt för Grenserittet att locka till sig  svenska elitåkare i år då MTB-Challenge fått status  som marathon-SM i MTB. Eftersom jag kört Grenserittet vid flertalet tillfällen de senaste åren och  Finnmarksturen 11 mils bana några gånger så passade det nu att testa loppet i närliggande Motala, där banan förlängts för SM-klasserna till 90 km. Lite regn föll dagarna före loppet så förväntningen var att det kunde bli lite slirigt så jag satte på ett hjulpar med all-round däck. Under uppvärmningen noterade jag att cykeldatorn inte registrerade och insåg att magneten satt kvar hemma på det andra framhjulet.

MTB Challenge 90 km: Starten gick på ett stort fält utanför Folkets park där Elit, damer och H30  släpptes först. Jag stod i startfållan för H 40/H50/H60. Vi började med att loopa runt på det stora gärdet innan vi kom ut på asfalten. Jag låg en bit ner i fältet så efter första korta single track sektionen hade det spruckit upp rejält framför mig så jag fick ta mycket vind för att avancera på mindre vägar innan jag fick kontakt med H40/H50 tätklungan efter kanske 1 mil.  Efter sektion med single track fick jag åter jaga ifatt klungan. Då detta upprepats några gånger hamnade jag med några andra som släppt och försökte hitta lite samarbete men jag tappade dem varje gång i skogen och från runt kl 10.50 var jag  helt solo. Jag körde på utan att veta var jag befann mig eller hur långt vi kört eftersom distansskyltar saknades  längs banan.  Den innehöll inga stora tekniska svårigheter men det var lite småblött så jag tog det försiktigt i svängiga partier och på sektioner med stenig stig. Inga större stigningar förutom klättringen på asfalt vid Nedralid där åskådare hade samlats. Lokala regnskurar drog över och milen i ensamhet längs banan fortsatte. Ryckte i slangen till vätskeryggsäcken och äntligen blev det lite fart på vätskeflödet. Först framåt kl 12.20 passerade jag enstaka trötta åkare och nu började skogsvägarna bli riktigt vattensjuka och stigarna spåriga i lera, vilket var utmanande för drivlinan som hackade. Kom nu också ifatt de fyra åkarna om lämnade mig runt kl 10.50. Kände igen mig då vi körde längs vattnet vid Varamon och var hyfsat pigg i kroppen, insåg att vi måste vara ute på sista milen. Var en del fin körning i slutet med  korta stigar blandat med asfalt innan vi återkom till startgärdet. Något målskynke såg jag inte och förberedde mig på att runda hela gärdet som i starten men det blev bara kort vända innan målet plötsligt dök upp i Folkets park vilket min fyra följeslagare verkade känna till för de gasade seriöst och körde förbi mig.
Efter målgång väntade mat som intogs under tak medan regnet vräkte ner.  Dusch bjöds på i omklädningsrummen vid närliggande badanläggning. Därinne bildades långa köer av leriga cyklister eftersom sensorerna till de fåtaliga duscharna fungerade bristfälligt. Sammantaget en omväxlande banan med bra markeringar och vakna flaggvakter. Den långa tiden jag tillbringade solocyklande längs banan gjorde väl att det mest kändes som ett snabbdistanspass. Bland eliten verkade det ha gått riktigt fort i täten under hela loppet. Här spurtade sig Emil Lindgren till sig SM guldet på 2h 48m. Själv kom jag in på 3h 12m.