Alla inlägg av Niclas B

Tjusttrampet 2017

Tjusttrampet 62 km MTB  genomfördes den lördagen 16 september med start på idrottsplatsen i Ankarsrum och mål vid Karltorps motionscentral i Västervik. Det var några år sedan jag deltog senast och jag efteranmälde mig först efter att försäkrat mig om att senaste tidens regnande skulle ta efterlängtad paus. Önskar man ett kortare lopp med snällare underlag finns även distansen 42 km, där inte MTB cykel är nödvändig. I årets upplaga stod uppskattningsvis 60-talet cyklister uppställda  för att inleda de 62 km med 4 km cykling på de lokala motionsspåren. Framför mig drog fältet snabbt ut i den höga utgångsfarten. Då vi lämnat stigen för första grusvägen avancerade jag några placeringar och kunde snart jaga ifatt tätklungan som bestod av 8-10 åkare, däribland några elitcyklister, som periodvis höjde farten längs skogsvägarna och grusvägarna. Jag släppte ibland kontakten framåt för att köra ifatt då farten sjönk. Efter ca 25 km började mina ben bli slitna så jag valde att släppa iväg gruppen för att få  njuta av jämnare och behagligare fart. Fina grusvägar varvades med stigar där jag solokörde. Efter drygt 4 mil passerade vi genom kustbyn Verkebäck som är enda närkontakten med Östersjön under loppet. Istället för en brant uppförsbacke går banan nu istället på asfalt och därefter vidare på fina skogsvägar följt av stigar. Började här nästan hoppas på att den  tekniska vildmarksdelen hade raderats från banan då vi efter ca 52 km hamnade i ett 6-7 km evighetslångt avsnitt där banunderlaget är sluttande klipphällar, stenar och lera. Jag klev upprepade gånger av cykeln samt rullade däremellan försiktigt fram med fingrarna på bromshandtagen. Bakifrån dök åkare upp som passerade mig och försvann men jag fokuserade helt på att inte behöva syna den hårda marken. Under loppets sista 3-4 km blir underlaget bättre och här trampade jag lugnt i ryggen på en passerande åkare som punkterat under loppets tidiga skede. Jag körde in på 2.16 timmar. Vinnaren Fredrik Lagercrantz hade tiden 2.00 timmar.
Tjusttrampet är ett passande höstlopp för Er som gillar teknisk MTB cykling och mindre startfält eller Er som föredrar en snabb bana men accepterar att bli kränkta då det blir mera teknisk terräng.

/Niclas

1572 MTB Challenge den 5 augusti

Helgen 5-6 augusti finns flera stora MTB långlopp i tävlingskalendern. Grenserittet och 1572 MTB Challenge körs på lördagen och Finnmarksturen som ingår i långloppscupen på söndagen. Inte helt lyckat att konkurrera om samma målgrupp åkare. Framförallt svårt för Grenserittet att locka till sig  svenska elitåkare i år då MTB-Challenge fått status  som marathon-SM i MTB. Eftersom jag kört Grenserittet vid flertalet tillfällen de senaste åren och  Finnmarksturen 11 mils bana några gånger så passade det nu att testa loppet i närliggande Motala, där banan förlängts för SM-klasserna till 90 km. Lite regn föll dagarna före loppet så förväntningen var att det kunde bli lite slirigt så jag satte på ett hjulpar med all-round däck. Under uppvärmningen noterade jag att cykeldatorn inte registrerade och insåg att magneten satt kvar hemma på det andra framhjulet.

MTB Challenge 90 km: Starten gick på ett stort fält utanför Folkets park där Elit, damer och H30  släpptes först. Jag stod i startfållan för H 40/H50/H60. Vi började med att loopa runt på det stora gärdet innan vi kom ut på asfalten. Jag låg en bit ner i fältet så efter första korta single track sektionen hade det spruckit upp rejält framför mig så jag fick ta mycket vind för att avancera på mindre vägar innan jag fick kontakt med H40/H50 tätklungan efter kanske 1 mil.  Efter sektion med single track fick jag åter jaga ifatt klungan. Då detta upprepats några gånger hamnade jag med några andra som släppt och försökte hitta lite samarbete men jag tappade dem varje gång i skogen och från runt kl 10.50 var jag  helt solo. Jag körde på utan att veta var jag befann mig eller hur långt vi kört eftersom distansskyltar saknades  längs banan.  Den innehöll inga stora tekniska svårigheter men det var lite småblött så jag tog det försiktigt i svängiga partier och på sektioner med stenig stig. Inga större stigningar förutom klättringen på asfalt vid Nedralid där åskådare hade samlats. Lokala regnskurar drog över och milen i ensamhet längs banan fortsatte. Ryckte i slangen till vätskeryggsäcken och äntligen blev det lite fart på vätskeflödet. Först framåt kl 12.20 passerade jag enstaka trötta åkare och nu började skogsvägarna bli riktigt vattensjuka och stigarna spåriga i lera, vilket var utmanande för drivlinan som hackade. Kom nu också ifatt de fyra åkarna om lämnade mig runt kl 10.50. Kände igen mig då vi körde längs vattnet vid Varamon och var hyfsat pigg i kroppen, insåg att vi måste vara ute på sista milen. Var en del fin körning i slutet med  korta stigar blandat med asfalt innan vi återkom till startgärdet. Något målskynke såg jag inte och förberedde mig på att runda hela gärdet som i starten men det blev bara kort vända innan målet plötsligt dök upp i Folkets park vilket min fyra följeslagare verkade känna till för de gasade seriöst och körde förbi mig.
Efter målgång väntade mat som intogs under tak medan regnet vräkte ner.  Dusch bjöds på i omklädningsrummen vid närliggande badanläggning. Därinne bildades långa köer av leriga cyklister eftersom sensorerna till de fåtaliga duscharna fungerade bristfälligt. Sammantaget en omväxlande banan med bra markeringar och vakna flaggvakter. Den långa tiden jag tillbringade solocyklande längs banan gjorde väl att det mest kändes som ett snabbdistanspass. Bland eliten verkade det ha gått riktigt fort i täten under hela loppet. Här spurtade sig Emil Lindgren till sig SM guldet på 2h 48m. Själv kom jag in på 3h 12m.

 

 

 

Race rapport Trysil 30 juni-1 juli

Trysil är en populär norsk skidort på vintern som nu också satsar på att etablera sig som semesterort sommartid. Sista veckan i juni var i år inriktad på olika typer av cykelarrangemang som inte bara gällde de etablerade tävlingsloppen. I området finns stort nätverk med markerade nybyggda cykelstigar för kidsen, markerade naturstigar, och fint utbud med småvägar, men framförallt kan du hitta höjdmeter. Giganten i Norge är Birkebeinerrittet och på god andraplats hittar vi Grenserittet, men i kategorin därunder finns en mängd andra spännande terrengritt. I slutet av ”cykelveckan” körs två separata MTB lopp, på fredagskvällen Topprittet 1132, och på lördagen huvudloppet Trysilrittet. Framförallt kände jag mig nyfiken på ”uphill loppet” eftersom dylika race inte går att finna i Sverige. Då MTB maraton-NM pågick samma helg på annan norsk ort var startfältet i år något tunnare än vanligt. 40-talet cyklister startade på fredagskvällen och 300-400 cyklister stod på startlinjen på lördagen.

Topprittet 1132:  Eftersom underlaget är asfalt och grus och ingen single track så tror jag mig vara genialisk då jag laddar däcken med 3 bar tryck samt lämna vätskeflaskan hemma, eftersom loppet är kort, även om högsommarvärmen har slagit till. Efter starten i centrum passeras älven och sedan börjar klättringen, först på asfalt. Farten är inledningsvis kontrollerad innan en åkare efter ca 1.5 km attackerar och får sällskap av två andra. Nu dras fältet ut och alla går in i sin ”bubbla”. Då vi kommer ut skogsvägarna visar sig underlaget inte vara det ”salsgolv” jag fabulerat utan mera spårigt med bitvis löst ytskikt. Det går uppför, uppför och bitvis är det brants så efter 5 km fastnar jag i spår  och välter. Får då dra cykeln tills det planar ut och snart bär det utför under ca 1.5 km, vilket för mig innebär stående cykling med fingrarna på bromsen då underlaget inte är att lita på. Jag har en åkare framför i blickfånget och då nedförsbacken avslutas passeras jag av ung cyklist bakifrån. Nu börjar klättringen på nytt, först på asfalt och sedan avslutande sektionen från högfjällshotellet mot toppen av fjället på brant och slirig körväg. Koncentrationen och den fysiska ansträngningen gör det hela riktigt kämpigt. Låg utväxling, låg fart och jämt tryck i pedalerna för att behålla fästet i den lösa makadamen och inte trilla av cykeln, eftersom det skulle innebära promenad till mållinjen. Härlig utsikt väntade efter målgång från toppen av Trysilfjället. Innan nerfärden minskade jag lufttrycket i däcken betydligt. De jag talade med efter målgång hade 1.5 bar tryck i däcken och alla cyklister utom jag hade vätska med sig under loppet. Kör man loppets 13.7 km under 1 timme kommer man med i sub 1 klubben och får en designad T-shirt som uppskattning. Denna magiska gräns är ingen omöjlighet för flertalet åkare i CK Sportson då jag uppskattar att det motsvarar att köra uppför Sa Colabra på Mallorca under 42 minuter.

Trysilrittet 75 km: Vattenflaska på cykeln och normalt lufttryck i däcken. Nu är det större startfält som står beredda att passera älven och starta med 5 km klättring på asfalt. Förutom 1 cyklist som gasar tidigt är vi en tätgrupp på drygt 20 cyklister då det flackar ut och småkuperade grusvägar och körvägar väntar. Farten varierar men det är ingen ihållande hårdkörning så jag ligger med och försöker spara benen eftersom de känner av gårdagens klättring. Efter knappt en timmes körning kommer skyltar som annonserar att 1:a single track sektionen väntar. Nu blir det mera kamp om positionerna och jag ligger i svansen i klungan på den tekniska stigen där man t.ex gående passerar bäckravin. Då skogsvägen återkommer har jag och två andra cyklister tappat kontakten med klungan och det blir nu att försöka samarbeta. På 2:a single track sektionen är underlaget bättre så jag följer utan problem  mina två medtävlare och snart fångar vi upp cyklist som släppt klungan. 3:e single track sektionen består av två delar. Jag går in som 2:a och på första delen och släpper lucka framåt. Inför andra delen låter jag de jag har på hjul passera och de glider snabbt från mig på stenig naturstig med mycket utförskörning, där jag sitter kvar på cykeln hela tiden men bromsar mera än övriga. Då skogsvägen  återkommer har jag 400 meter fram till närmaste cyklist i vår forna grupp. Kommer senare ifatt en av dessa åkare igen då det nalkas 4:e sektion med stigkörning ”a la Mats Sundberg cykellistan” längs älven. Smalt och stenigt och under några hundra meter får cykeln ledas genom obanad terräng bland buskvegetation, lera och stenfält. Sista delen in mot målet väntar härlig grusväg och senare asfaltväg så innan mållinjen fångar jag ytterligare tröttnande åkare, som lämnade mig på single track sektion 3b.

Således lopp där stor andel går på grus/skogsvägar som bryts av med korta sektionen med stökig single track, där min bristande teknik gör att jag blir akterseglad. Vinner loppet gör Stefan Repshus och yngre klubbkamrat på tiden 2.21.56 tim. Repshus är Norges motsvarighet till svenske Stefan Karlsson som fortsätter att tävla framgångsrikt i elitklassen trots att han passerat 50 år.

Förutom massa bilåkande under Norge semestern fick jag möjlighet att grensla MTB:n uppför klassiska Trollstigen, där underlaget är asfalt.

/Niclas

Roxen runt 28 aug

Roxen runt 95 km lvg är ett klassiskt motionslopp som enligt tradition går av stapeln samma helg som Hammarrundan i Norrahammar. Då Hammarrundan inte längre är hemmaplan för mig så ville jag naturligtvis som Linköpingsbo köra loppet för första gången. Jag fick positiva vibrationer när klubbens stigfinnare tidigare under sommaren annonserade en framtida breddning av klubbens verksamhet med ambition att även få MTB frälsta medlemmar att pröva på landsvägslopp, med årets Roxen runt som första avstamp. Då startledet fylldes av > 200 cyklister som längtade efter att få rulla runt pölen skymtade jag dock inga flera åkare i den gul/svarta CK Sportson Jönköping dressen. Däremot fanns en stor trupp från hemmaklubben CK Hymer på plats i den första av totalt tre fartgrupper som skulle släppas iväg med några minuters intervall. De senaste dagarnas högsommarvärme var nu utbytt mot svalt och mulet väder, dessbättre i kombination med svag vind. Mastern lotsade ut oss från Saab Arena ut till vägen mot Berg. Jag böljade lite fram-och tillbaka i den stora klungan där många snabba Hymer cyklister låg långt fram och kontrollerade händelseförloppet. Hörde en välbekant röst bredvid mig i klungan i Berg och upptäckte gamla landsvägsräven T Kallin från Habo. Banan hade härefter ett litet småkuperad avsnitt så det fanns möjligheter för starka ben att gå loss men inga seriösa utbrytningar inträffade. Vid Vånga efter 29 km var det utannonserat ett bergspris. Något berg såg jag inte till men tydligen passerade vi banans högsta punkt. Det blev ingen kamp om att ta hem bergspriset då ingen i klungan var intresserad att jaga ifatt den Hymer åkare som råkat hamna ensam i täten. Efter passagen av bergspriset gick jag med annan Hymer klädd åkare som körde på cykel i något exotiskt rammaterial som påminde om bambu. Vi tre samarbetade under en mil innan ”bambu cyklisten” släppte. Jag fortsatte att gå runt med den andra Hymer åkaren då den stora klungan inte var inom synhåll bakom oss. Kilometrarna rullade på men jag var väl medveten om att det var en katt-och råtta lek där vi förr eller senare skulle bli infångade. Visst är det bekvämt att sitta med och lufttrampa mitt i en klunga i 40-45 km/h men förutom återkommande fartökningar som sträcker ut fältet och höjer pulsen så blir det inte så utmanande. Samtidigt som det började regna efter 68 km var vi två utbrytare slutligen inhämtade av klungan på 40-talet cyklister. Naturligtvis en del fartökningar sista delen av loppet men utan samarbete så blev det bara kortare utbrytningar så jag låg mest på hjul och tog det mycket försiktigt i kurvorna då asfalten p.g.a det fortsatta regnandet var hal. Avslutningen blir lite konstig då vi i klungan jagar fram mot Saab Arena och sedan ska tvärbromsa på den snorhala asfalten för att rulla in till sekretariatet där chipet avläses. Tur är ju detta ett motionslopp där placeringar är ännu mera oviktiga än i vanliga fall kunde jag och Kallin konstatera då vi klickade ur skorna efter att passerat farthindret som låg över mållinjen. Vi i den stora första klungan rullade in på 2 h och 25 min.

Synd att inte flera från klubben tog chansen att få uppleva lite nya vägar och fartfylld cykling inför den väntande mörka höstsäsongen med lugna cykelrundor i lampans sken som väntar.

/Niclas B

Rapport från Västgötaloppet 2015

Västgötaloppets 70 km MTB marathon i Ulricehamn avslutade precis som förra året långloppscupen.  Förra årets premiärtur bjöd på en snabb och fysisk krävande bana som verkligen tilltalade mig, men uppenbarligen inte alla ”skogsmullar”, eftersom arrangörerna känt trycket att lägga till flera stigsegment. Naturligt har så här sent på säsongen en del åkare släppt den strukturerade träningen medan andra som tävlat flitigt eller enbart siktat mot Cykelvasan redan vinterbonat in MTB cykeln. Ändå sågs flera respektingivande namn i Västgötaloppets startlista.

På lördagsmorgonen körde jag från Linköping vid kl 7 med destination Gräshagen i Jönköping. Jag hade bara hunnit passerat Mjölby då Bernt kl 7.38 ringer och undrar var jag håller hus. Tror först att de taggade grabbarna, utan att ha informerat mig, har kommit överens om att vara på plats tidigare för en banbesiktning. Missförståndet gör att stackarna nu får hålla värmen med kallprat, i väntan på min ankomst. Då vi senare gjort oss redo och rullar ner mot startplatsen vid Åsunden fryser jag i den friska höstluften. Egentligen är det inte mycket mening att lägga in cykeln i startfålla 2, redan 40 minuter innan start, men eftersom Christer är mera erfaren LL åkare, så följer jag hans exempel. Efter starten kommer vi snart ut på gamla Jönköpingsvägen där åkare med starka ben har utrymme att avancera framåt i fältet. Själv har jag inte mycket kräm att komma med även om jag passerar snabbstartande Christer halvvägs uppför stigningen. 1:a klungan seglar iväg i fjärran och då jag når första skogsvägen märks det att det regnat en del senaste tiden. Då jag kör utför på första stigpartiet dyker oväntat ett lerigt segment upp så jag får panikbromsa och lägga mig ner men som tur var har jag inga åkare bakom. Då vi åter kommer ut på skogsväg har jag en grupp med fyra cyklister i blickfånget under många kilometer innan jag kommer ifatt, varefter snart på nytt 100 meters lucka skapas framåt till Stenerhag, Skövde-och Täby cyklisten efter att lerig kohage passerats. Fina vindlande grus-och skogsvägar bryts av med lite blöta stigar där jag tappar mark.  Då vi närmar oss skidspåren ligger jag först i gruppen och kör förbi en pil och får vända tillbaka och hamnar nu för 4:e gången 100 meter efter min grupp. På skidspåren med bredare stigar splittras gruppen upp och bakifrån passerar några elitåkare. Ut på 2:a varvet är det en del stig där jag lyckas hänga på 2 åkare. Detta avsnitt av banan är roligt och omväxlande och nere vid Marbäcks elljusspår  kommer åkare från Hissingen CK ifatt oss med pigga ben och drar upp farten. Lyckas tappa hans hjul på raksträcka och nu följer snart tung uppförsbacke som en grupp framför kämpar uppför. Har lite svårt att läsa underlaget i utförskörningarna då jag tappat ena kontaktlinsen så jag förlorar ögonkontakt med gruppen framför. Kör med 2 andra åkare genom grustaget och lite senare då vi kör dagens sista asfaltsträcka får jag lucka bakåt, men in på avslutande stigarna avlöses tyvärr den finare stigen av trixigt underlag där jag kliver av-och på cykeln, tappar både rytmen och humöret, medan några åkare passerar mig och försvinner i väg mot avslutningen. In mot TC saknas flaggvakt så jag chansar och följer ryggen på framförvarande åkare. Snart anar jag att vi hamnat i bakvarv på någon slinga då några rättvända pilar inte kan observeras. Vi stannar villrådigt, men får snart tacksam hjälp in på banans avslutning av några funktionärer. Ser att jag har samma tid som Christer från förvarningen till mållinjen som jag nådde efter 2.48 tim, så någon tidsvinst gav inte min felkörning.  Snart dyker Christer upp i målfållan på 2.49 tim, följt av Stefan B på 2,52 tim. Med sin starka körning plockade Stefan årets bästa placering i H30 klassen, där 2:an, JCK -Robert, fick sällskap av 3:an, IKHP-Tobias på pallen.

Tider CK Sportson cyklister i övrigt:
Anders 2.59 tim
Bernt 3.08 tim
Kristian 3.10 tim
Morgan 3.11 tim
Magnus 3.24 tim
Claes 3.58 tim
Missade Rickards tid.

Ska jag försöka sammanfatta första långloppssäsongen för CK Sportson, så kan jag konstatera att det finns en kärna åkare som tävlat flitigt och framgångsrikt i den gul/svarta uniformen. Christer har tagit flest poäng av alla klubbens åkare i årets långloppscup, där han slutat 12:a totalt i den stenhårda H40 klassen. Anders har under sin sista säsong i H40 utvecklats ordentligt under sommaren och kommer till nästa år tillsammans med Christer att plocka hem många fina placeringar i H50. Bernt har under sommaren tagit en meriterande seger i Grenserittets H60 klass och ser nu med tillförsikt fram emot vinterns härliga distanståg från hamnpiren. Magnus måste få ordning på materialet och kopiera 2014 års träningsdagbok inför nästa säsong, så är han med högt upp och krigar i H50 klassen. Vi har även i klubben några muskelberg som genererar höga watt på gymmet och som med bibehållen hälsa har potential att nästa år köra riktigt snabbt i de plattare långloppen.