Alla inlägg av Stefan B

Billingeracet 2018

I lördags var det dags för Billingeracet, årets första tävling för de flesta i klubben, även första deltävling i långloppscupen. Vi var hela 11st från klubben som körde…kul!

Första tävlingen brukar alltid innebära lite extra anspänning inför start, finns en osäkerhet hur formen är, om vinterträning gett resultat osv. Själv hade jag inte jättestora förhoppningar på loppet. Aldrig gått riktigt bra på Billingen, förmodligen för att det är mycket stig och ofta lerigt, nu hade det dessutom lagts till mer stig. Men målet var att förbättra mig från förra året.

Loppet startar med en 2km backe på asfalt och grusväg, viktigt att komma iväg bra och verkligen ta i här för att få bra position senare in på lättåkta partier med klungkörning. Vet inte varför men jag kom aldrig riktigt igång, fanns mer att ta av, var dessutom 40s långsammare upp än förra året.

Väl in på banvallen kom jag i en klunga, gick lugnt o sansat men tänkte försöka köra smart och spara krafterna, hade förmodligen inte gått jättemycket snabbare ändå om jag dragit upp tempot, bara blivit mer trött senare i loppet. En stund efter banvallen vände jag mig om och ser att Tobias ligger på hjul, verkade ha riktigt bra ben! Mina egna ben kändes även de väldigt bra, på grusvägarna var det inga problem att hänga med eller göra små ryck.

Runt 2,5mil in kommer andra ordentliga backen, Öglundabacken som är runt en km. Inför backen tänkte jag köra lite annorlunda. Eftersom backar är en av mina starkare sidor sett brukar jag köra riktigt hårt för att jag ikapp framförvarande. Nu skulle jag hushålla krafterna, eventuellt låta några andra åka förbi så jag kom bak i klungan på toppen, allt för att ha mycket krafter när sen alla stigpartier kommer. Det började som tänkt, men efter ett par hundra meter kunde jag inte hålla mig, de bakomliggande kom inte så mycket närmare, och hade en åkare inom räckhåll en bit fram så jag tryckte på. Kändes riktigt bra, tog pers i backen trots slö start och jag kom ikapp han framför.
Vi slog sedan följe och jagade ikapp en större grupp. Detta var förmodligen min bästa del i loppet, benen kändes fantastiska, gjorde mesta dragjobbet utan att förta mig.

Sen kom mycket stigkörning. Tyvärr har inte tekniken förbättrats, speciellt inte i lerkaoset. Tappade säkert klungen 10ggr, men som tur var benen och återhämtningen bra så orkade jaga ikapp på grusvägarna. Var nära att ge upp ett par gånger men glad att jag ändå tog i och kom ikapp varje gång. Följde inte taktiken så värst bra, hade tänkt försöka positionera mig bättre inför stigarna, lägga mig långt fram och bromsa upp farten, nu blev jag mestadels sist in och fick jaga ikapp själv.

På sluttampen av loppet är det två backar, Hästbacken och Strupen. På cykelvägen innan Hästbacken började jag första gången på länge avancera i klungan, tänkte att jag gör ett ryck här och försöker bli av med så många som möjligt. Gör man rycket i Strupen kan det vara flera som tar de sista krafterna och hänger på. Så jag gör ett försök inför Hästbacken, när jag vänder mig om ser jag att bara att vår gamle klubbkamrat Hernegård hänger med. Ser på Strava att det fanns ett segment där, 5a som är min överlägset bästa placering på de som finns under loppet. Rycket fungerar, ser inte många när jag senare vänder mig om på de få stigar/asfaltkörningar som är kvar. Strupen är alltid jobbig med sina 12%, men tyckte ändå jag trampade på med kontroll, fick min bästa tid jag haft upp.

Tyvärr blev det inte bättre placering än 2017, totalt 64a då och 68a i år och en andraplats i H-Sport. Dock var norska eliten på plats och jag tror banan var lite sämre för mig med mer stig och väldigt lerigt. Men svårt att jämföra, hade helt klart bra ben och bra återhämtning i år som gav mersmak inför kommande tävlingar. Sen måste jag skärpa mig och dricka mer än en flaska på över 3h!
Tror Tobias gjorde årets framsteg mot föregående år och Anders stod för värsta kraschen med spräckt hjälm som resultat!

Bilder från cykelkanalen.se

 

 

 

 

 

 

 

 

Racerapport Långa Lugnet 2017

Varken jag eller Claes hade kört Långa Lugnet innan så vi visste inte vad som väntade, hade både läst och hört att det var ett tekniskt enkelt, mycket tekniska stigar, snabbt lopp, mycket backar osv. Osäkert vad man skulle tro, men tänkte att det är väl i varje fall inte jobbigare än Billingen!

Lördag morgon styrde vi mot Falun i Claes husbil, blev ett kaffestopp, McDonaldsstopp och handling av proviant. Något av det bästa med tävling är att man ger sig själv en ursäkt att vara rejält onyttig. Mängder av kakor och några flaskor Skip sportdryck senare kom vi äntligen fram.

Vi gav oss nästan direkt ut för att röra på benen och känna på banan. Båda konstaterade att i starten blir det förmodligen stora klungor i hög fart, gäller att passa sig och vara lite försiktig. Hann med ett par stigar och en byggd serpentin som jag genast insåg inte kommer bli min starka del! På kvällen laddade vi med grillat, jordnötsringar och mer kakor.

På tävlingsdagen flyt allt på till att börja med, vaknade i tid och kunde förbereda oss i lugn och ro. Vi gav oss ut för att värma upp. Märkte snart att jag knappt hade någon luft i bakdäcket trots jag pumpat 30min tidigare. När jag tog ut cykeln ur källaren dagen innan hade jag en mindre punka, måste rullat över något vasst på uppfarten, snurrade däcket några varv så tätade guckan. Även när vi varit ute och rullat dagen innan var allt ok, åkte tillbaks och pumpade och det verkade hålla sig, men nervös var jag!
Blev trots allt en liten uppvärmning innan vi begav oss till startfållan. Dålig koll på om de inte höll tiden för insläpp eller om vi var sena, vi kom bägge längst bak i våra respektive fållor. Stod där och skakade på hjulet och letade efter läckor. Claes sin vana trogen hade ju glömt något, denna gång var det gelen, men hann hämta dem som tur var.

När starten gick var det direkt uppför mördarbacken, tog i men ändå med full kontroll. Sen var det ut på de snabba grusvägarna vi cyklat dagen innan, var inte alls den hets vi befarat. Fick för mig att jag hade dålig luft i däcket och saktade in för att kolla, det såg bra ut men tyvärr tappade jag klungan, bara att börja jaga! Kändes helt ok de första milen, det flyt på bra och kändes helt ok i kroppen. Serpentinen var mycket riktigt inte min grej, någon bakom skrek ”köra på där framme”, men då kunde han ju kört om tidigare om det var så bråttom ?

Foto: Eva Önnemar mtbfoto.se

Halvvägs började det kännas tungt, värmen började förmodligen ge sig till känna, men plötsligt ser jag Hernegård en bit fram, då får jag extra energi för då vet jag att det gått snabbt, ger mig tusan på att jaga ikapp den gruppen. Tar ett par kilometer innan jag är ikapp, börjar prata med Hernegård men inser då att det är hans dubbelgångare! Lite snopet men får väl ändå tacka för motivationen och några placeringsförbättringar.

När det var ett par mil kvar kom ryggvärken, tror det beror på att det fanns få partier där det gick att vila och sträcka ut, kändes som det var antingen stig eller uppför, är vi den här tidpunkten man flera gånger börjar kolla om dämparna verkligen är upplåsta!
Sista milen befann jag mig ganska så ensam, hade e stor grupp 20-30s bakom mig som fick mig motiverade att kämpa på och komma framåt, men snabbt gick det inte. Hade ett snitt på 192w sista två milen, brukar vara en lätt uppvärmningssiffra. Inte bara ryggen att skylla på utan jag var ordentligt trött i benen med.

Var fantastiskt skönt att tillslut se stadion, var återigen serpentin där jag blev ikapp åkt, tänkte att han ska jag i varje fall ta i spurten. Kom att tänka på vad jag lärt mig på tv och tog innern, laddade järnet och la in spurten, ryckte från….. men insåg att det var i fel backe, var ett par svängar till. Gjorde samma sak igen och tog innern, fick någon meter, men när det väl var dags var jag chanslös, kändes som jag gjort åt all kraft som fanns!

Blev samma placering som på Billingen, 18 plats i H30, vet inte om jag ska va nöjd eller inte. Billingen var jag nöjd med trots placeringen eftersom det gått så dåligt föregående år, här jag inget att jämföra med. Men tror nästan detta var bland det jobbigaste jag kört, kändes som att totalvägga var inte långt borta. Hernegård verkade nöjd

Foto: Eva Önnemar mtbfoto.se

vilket han ska vara med en 9 plats i H30. Claes hade en tuff dag med nära till att spy mer än en gång, starkt att ta sig runt!
Efter maten och vi skulle åka tillbaks till bilen var däcket återigen tomt, bara att kassera, skönt det höll under loppet!

Billingeracet 2016

Då var årets tävlingssäsong igång! Vi var 11st från klubben som kom till start i årets upplaga.

Jag Magnus och Claes körde upp, stämningen var bra och mest fokus var det på termometern, tänkte att graderna borde stiga aningen från de sex grader i Huskvarna tills vi var framme i Skövde. När vi kom fram visade det 4! Slutade med att vi krånglade på oss cykelkläderna i bilen och satt kvar så länge det bara gick. Rullen ner till start var en utmaning bara det, att hålla i styret trots att hela kroppen skakade! Flashbacks från senaste årens Cykelvasor.

Uppvärmning var det som vanligt inte tal om, bara att lägga in cykeln och rusa in i simhallen för att hålla värmen. Men trots allt var humöret på alla i topp, nervöst och glatt som det skall vara!

När starten gick tänkte i varje fall inte jag mer på kylan, att gå upp på rött på en minut i startbacken värmer gott! Kände att jag tokkörde inte, men trots det tappade jag inte allt för mycket placeringar. När banan sedan svänger in på första stigen kommer Hernegård förbi, visade sig att det inte fanns en chans att få se hans rygg igen! Jimmy var utom synhåll för längesen.

Mitt race är inte mycket mer att säga om, tappar på stigarna och kämpar ifatt på de mer lättåkta partierna. Får brutalt ont i ryggen och åker mer eller mindre stor del av loppet och funderar på att bryta, slänga cykeln i skogen och lägga av. Tar mig genom,  kniper några placeringar i slutbackarna och var glad jag inte gav upp, blir att boka ny sjukgymnast i veckan. Positivt att det gick 17min snabbare än förra året, så tror och hoppas benen och hjärta blivit starkare. Dock verkar tiderna generellt vara snabbare i år, även om det var mycket hala rötter så var det bra mycket mindre surhål man fått kämpa med föregående år.

Klubbens guldstjärna går till Anders H som kör in på 3:22, naggande nära pallplats i H-Sport med en fjärdeplats.

Jimmy K får tyvärr bryta annars kunde det blivit riktigt bra, blir påkörd och det mesta börjar krånglar. Låg annars med i täten på H-30 när olyckan var framme. Ska bli kul att se vad Jimmy kan åstadkomma i sommar.

DSC_6912

 

 

 

Bilder från Kristian Einarsson / Skövde CK

 

Jag tror alla som körde förra året förbättrar sig  rejält. Stefan L tar sig runt hela 30min snabbare!DSC_7089

 

 

 

 

 

 

 

Tider för alla klubbens deltagare.

FullSizeRender

 

Sammanfattning – Cykelvasan 2015

Dubbelpunka, tomma kolsyrepatroner, bara en slang, pers uppför startbacken, pers första milen, 3:00 here i come, explosion, tävlingen är över!

Där har ni Cykelvasan 2015, sammanfattat.

Bra morgon efter en bra natt, brukar inte sova så mycket inför tävling, men det gjorde jag nu. Christer har bryggt kaffe, starkt, precis som det ska vara. Jag är tidigt ute, sticker från stugan redan vid 06,00, för att få en bra plats i fållan. I år står jag i fålla 3, mina klubbkamrater i fålla 2 och 1. Planen är att jaga ikapp i alla fall fålla 2, och sedan tugga på mot Mora. Tidsmål under 3:15.

Jag kommer långt fram i fållan, perfekt. Uppvärmning i lugn och ro. Starten går. Backen går bra, väldigt bra. Kommer snabbt ifatt svansen i fålla 2, och vid Smågan efter ca 1 mil, ser jag ryggen på Anders. Tempot är högt, men ganska ryckigt fortfarande, det har liksom inte satt sig ordentligt än. Inga problem att följa, eller täta de små luckor som blir i klungorna, allt känns som det ska. Då börjar cykeln kränga, värre och värre, Anders, som ligger i rygg skriker, du har punka. Min känsla var att punkan kommit smygande, och jag tog därför beslutet att inte byta slang, utan trycka i halva patronen och köra vidare. Planen var att jag kanske kunde klara mig med att stanna några gånger och fylla på.

Redan efter någon kilometer är det dags igen, jag trycker i det sista i patronen, jävla skit. Nu har jag tappat min position i loppet och jag står mitt ute i ingenstans, utan möjlighet att fylla på mer luft. Då kommer Fia, ”-Vad har hänt”, har du en patron eller en pump att låna ut, frågar jag? Hon ger mig en patron, jag byter snabbt ut den trasiga slangen, påt igen. Jag har nog tappat 20-25 minuter mot min plan, men tänker att jag kan fortfarande få en bra tid och ett bra lopp, trots allt. Några kilometer efter Risberg, exploderar mina andra slang för dagen. Cykelhelvetet åker in i skogen, och jag blir sittande på en stenhäll för att begrunda misären.

Jag går någon halvmil, till en flaggvakt som har slang, byter igen, (nu är jag 30-45 minuter bakom min plan), och cyklar ner mot Evertsberg, där jag bryter.

Jag åkte till loppet för att tävla, tidsmålet var satt till <3:15, benen kändes 100, tanken jag hade i huvudet var 3 timmar, here i come. När allt kullkastades fanns ingen motivation till varesig att motionera sig eller träna sig igenom loppet. Bryt.

Stort tack till Berner och Jonas, på Sportson i Jönköping, för 100% it arrangemang runt loppet. Nästa år, då jävlar!

Magnus S

Racerapport Engelbrektsturen

Förra helgen var det dags för Engelbrektsturen, vi var sju st från CK Sportson som ställde upp, och vilken resa det blev! Kan inte komma på att varken jag eller cykeln någonsin varit så skitiga.

2dsc_0207 (1)

SMHI lovade inte direkt strålande sol, men de har ju haft fel förr. Tyvärr inga fel denna gång, innan start undrade jag vad man gett sig in på, störtskur efter störtskur, men vi försökte vara positiva och konstaterade att det var i varje fall inte kallt.

Väl i startfållan kom en sista skur, jag och Magnus var smarta nog och hade med oss paraply så vi fick var torra ett par extra minuter. Visade sig att det var sista regnet, nästa gång himlen öppnade sig var efter målgång.

När starten gick var som vanligt, allt med väder mm som bortglömt och det blev full fart.  Redan efter ett par km ser jag Anders stå vid sidan, visade sig att hans skada gjort sig påmind direkt och blev tyvärr tvungen att bryta. Efter ytterligare en bit ser jag Stefan L en bit framför glidande ut från vägen som Bambi på hal is. Han fick ner farten så det inte blev någon direkt krasch, men blev påmind att idag gäller det att passa sig.

Benen kändes riktigt bra, känslan på grusvägarna var grym, sällan jag känt mig så stark. Efter loppet kom det fram ett par cyklister och kommenterade just att jag hade en jäkla fart på raksträckorna . Hade dock varit kul att kunna ha lite fart på stigarna med 🙂

Allt rullade på, efter ett par mil märkte jag att båda handtag satt helt löst, visar sig att fästa foamhandtag med hårspray är ingen bra ide, iaf när de blir blöta! Det resulterade senare i en rejäl vurpa, som tur var blev det bara i skrapsår, ett par rejäla blåmärken och en obrukbar  axel (dock helt ok att cykla med, dvs det viktiga 🙂 )

Christer var som vanligt snabbast av oss och klubbens stjärna Bernt tog flest poäng!

Trots väder var loppet riktigt kul, skönt det var här vädret var som det var, på t ex Ränneslätt eller Billingen hade det varit värre!

1511152625

Bernt – 02:49:50, H50- 67p
Christer – 02:38:34, H40- 50p
Magnus – 03:15:17, H50- 38p
Stefan B – 02:48:25, H30- 38p
Stefan L – 02:55:13, H30- 21p
Morgan – 03:02:50, H40- 1p
Anders – DNF