Bockstensturen 2015

Under veckan som passerat innan racet har jag kollat på väderleksrapporterna med skräckblandad förtjusning, jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan, men insåg allteftersom veckan gick att det skulle bli en episk lerfest runt Åkulla ler… förlåt bokskogar  😉

Bernt och Thomas Kallin (blivande medlem) tog sällskap med mig upp till Varberg, båda två hade hoppats att jag skulle ringa och avstyra resan på grund av rådande omständigheter, och jag skall villigt erkänna att jag var begränsat entusiastisk i bilen och det var mycket blues i snacket på vägen upp.

Vi träffade på Anders Fredriksson när vi hämtade ut nummerlapparna och han var på ett sådant smittande sprudlande humör att det inte gick att göra en sen DNS.

Väl i fållan så glömmer man lätt allt annat och tävlingsnerverna börjar göra sig påminda, jag hade ryggsäck med vätska denna gång, då jag inte är så hemma på att lägga ut flaskor i skogen, eller hittar lämpliga kamrater som står och langar. Ryggan funkade kanon och passar verkligen på långa långlopp som bocken.

Startskottet gick och det var full fart genom stan, eller 150meter eller så, innan mc´n verkar tveka på vägen och samlar ihop fältet för ett gruppfoto eller nåt 😉 inga incidenter dock och resan ut gick bra utan några större incidenter, några tvärnitar och någon lätt omkullkörning, men inget allvarligt.

Därefter är det banvall, åker, och grusvägar i säkert 15km och det stod genast klart att det inte gick att använda glasögon då sprutet var massivt av lera och sand ( jag gnuggar fortfarande lera ur ögonen) farten var god och vi kom in i första backen och jag hängde på ganska bra, det böljar upp och ned innan banan delar sig för dem som skall köra halva banan.

Jag kände mig hyfsat pigg och kör på bra och det är först när vi kommer in i bokskogen som det blir besvärligt på riktigt, det är verkligen snorhalt och geggigt beyond reckoning ! Det blir extra spännande för en annan som inte är något tekniskt geni, utan det blir att man spänner sig lite extra och energin går verkligen åt och jag känner redan efter 45km att det kommer bli ett grymt träningspass.

Jag har nu åkt någon mil med ett femmanna gäng som funkar bra, vi växeldrar på lättåkta partier och kommer jag bara in etta eller tvåa i tekniska skogspartier så funkar det bra, jag trodde vi passerat de värsta backarna när jag torkar av min garmin som berättar att vi närmar oss 50km, och jag kommer ihåg att det är backen med stort B vid 50km, åtminstone var det så sist jag körde bocken 2013, och mycket riktigt, backen kommer och den är lång, seg och brant, men det går hyfsat och jag håller ihop med gruppen.

Därefter så vilade jag tyvärr några gånger i det såphala gyttjan, första gången lyckades jag täppa luckan som genast blir 40-50 meter men andra gången så faller jag precis in på ett stigparti och jag lyckas inte få kontakt med den lilla gruppen igen, nu blir det ett par mils ensamcykling innan gänget med Jennie Stenerhag kommer ifatt mig när det är cirka 25km kvar, jag hänger på dem och vi får till ett bra samarbete. Jag och en annan kille tar mest ansvar och drar oss cirka sex personer, även Jennie är framme och drar ett par gånger !! Det var en till tjej (trodde jag) som låg i våran lilla grupp, och när Jennie och den andra damen varit framme och tagit lite vind så tänkte jag vara lite positiv och skrek -Bra jobbat tjejer! visade sig sen senare att det var Jennie och en kille med långt ljust hår 🙂

När det är någon mil kvar av loppet så är vi tre kvar de andra har släppt, jag tar en lång lång förning och när killen som jag växeldrar med går upp så rycker han lite och jag känner att jag inte har så mycket att sätta emot, så jag lägger mig med Jennie och kör med henne de sista kilometrarna in mot mål.

Jag var hyfsat glad i att se fästningen igen och familjen plus Magnus S hejade på upploppet, jag var imponerad av att Magnus redan var omklädd och tänkte att nu har han fått till det, tyvärr så blev det ännu en DNF för Magnus, denna gång lossnade sadeln och då kan det bli besvärligt, om man nödgas att stå upp i 100km 🙂

Thomas Kallin rullade in på en tredje plats i H50 trots strul med drivlinan.
Anders Fredriksson rullade in på en fin fin 22 plats i hårdaste klassen H40
Allas vår idol Bernt Malmberg rullade in på en 9e plats i H50
Till min egen förvåning så fick jag en 5e plats i H40, och det är mitt bästa resultat i långloppscupen 🙂

/Christer

21140560576_676ad157fa_h

21174609331_663855c9d2_h

2 reaktioner på ”Bockstensturen 2015”

  1. KUL Christer!!!!
    Så impad av din/era insatser i skog o mark, måste bli medlem i Mulleskolan också nästa år. Eller nästa….

  2. Jag tror du log i smyg inför starten, eller hur Christer? Du visste att vädret gynnar en kille med många mil i benen och en skalle som varken bangar för monsunregn eller vintercykling då snorloskan fryser till is redan i luften. Spännande skildring av loppet och denna Stenerhag som ständigt vill suga hjul på grabbarna i CK Sportson. Starkt kört alla som överhuvudtaget fullföljde. Magnus kan trösta sig med att flera än han drabbats av materialproblem i BST.

Kommentarer inaktiverade.