Kategoriarkiv: Nyheter

Race-rapport Ränneslättsturen 2018, av Tobias Rydholm

För tredje gången begav jag mig till Eksjö för att köra Ränneslättsturen, och det var även min tredje tävling i långloppscupen detta år. Jag har varit lite kluven i mina förväntningar inför loppet, på grund av att jag klappade igenom totalt på senaste loppet, Lida Loop. Då kom krampen in som en Joker i leken efter 47km, resten av loppet, och sluttiden blev därför inget vidare. Första gången jag körde Ränneslättsturen fick jag också kramp, så risken kändes överhängande att det skulle bli en favorit i repris även denna gång.

För att det inte skulle bli så valde jag en annan taktik idag, nämligen att gå lugnt första delen av loppet, och gå på lätta växlar med hög kadens uppför backarna. Från start fungerade det väl sådär, det är inte lätt att hålla igen när alla runt en ger allt från start. Men jag försökte i alla fall att hålla lite avstånd till mina medcyklister, för att inte dras med i någon krasch. Det torra vädret gjorde att första biten över skjutfältet var hopplöst dammig, och sikten inget vidare. Även halsen dammade igen ordentligt, men denna gång hade jag monterat båda mina flaskställ, så tillgången till dricka var nog för att rensa halsen.

Eftersom jag medvetet gick lite lugnare kunde jag för en gångs skull njuta av banan, och kunde konstatera att detta faktiskt är den trevligaste banan jag kört i långloppscupen. Det hade jag ingen aning om, då jag tidigare varit för trött för att uppskatta den. Många av stigarna har riktigt fint flyt, och avsaknaden av långa stigningar är uppskattad. En till biverkning av det torra vädret var dock att banan bitvis var väldigt lös, och mer än en gång stack framhjulet iväg så jag höll på att gå omkull. Någonstans mitt på banan fick jag också stifta bekantskap med ett nytt underlag, som ändrade min syn på stenkross, nämligen träflis. Maken till trögrullat underlag har jag aldrig skådat, och dessutom lät det hela tiden som cykeln höll på att gå sönder. Som tur var tog det slut rätt fort, och eftersom jag fortfarande gick lugnt var det inga problem.

Vid skidstugan fick jag lägesrapport från Stefan och Morgan, som löd att Anders F var 1:40 bakom mig. Jag hade själv sett Anders vid några tillfällen då stigarna gick parallellt med varandra. Men det är svårt att bedöma hur långt avståndet var. I vilket fall som helst var det nu dags att öka tempot, helt klart! Frågan är om jag hade gått för lugnt, sådant är ju alltid svårt att veta. Men jag hade bra tryck i benen, och både vätska och energi kvar, så det var bara att trampa. Med 20km kvar stack framhjulet till sist iväg för mycket för att jag skulle hålla mig upprätt, så jag gick omkull. Själva vurpan var väldigt snäll, däremot valde min Garmin att börja varna mina anhöriga om att jag kraschat, så jag hade ett sjå att få den att sluta med det. Tillslut överlistade jag den, så jag kunde trampa på ordentligt igen. Med knappa 10km kvar kom nästa vurpa, denna gång var det inte jag, utan en cyklist framför. Han gick över styret rätt rejält, så jag och en kille stannade för att kolla läget. Efter en stund kom en funktionär, så då kände jag att jag kunde åka vidare. Dock gick någon minut där. Sista biten gick sedan utan problem, och jag lyckades korsa mållinjen på 3:12:03, med Anders fortfarande bakom. För min del blev det en putsning på 8 minuter från 2017, så jag är mer än nöjd, placeringen blev 24:a i H30 och 04:a totalt.

Totalt sett var dagen och tävlingen riktigt lyckad, och jag vill passa på att rikta ett tack till Glenn som serverade glass i andra depån, samt Stefan och Morgan för heja-rop efter banan. Alla i klubben som startade tog sig i mål, och på bra tider, vilket också är kul.

Må nästa tävling bli lika bra eller bättre!

Tobias Rydholm

Tobias 3:12:03

Anders 3:14:23

Rickard 3:23:58

Sören 3:24:04

Daniel 3:28:53

Kristian 3:46:05

Magnus 1:39:07 (41km)

Lida Loop

Tidig start på söndagsmorgonen då Tobias och jag bestämde oss för att åka samma dag som tävlingen. Resan upp gick smidigt och väl på plats blev vi lite fundersamma då det inte var så mkt folk…. Var det värmen som gjort att man inte ville tävla, men efter tag så fyllde det på med tävlande. Nummerlappar hämtas ut och fästs på cyklar och kläder. Vi tar cyklarna och rullar ut på vägarna för att komma igång med benen. Vi provar även startbacken och gör en check på banans första del då jag vet att det kommer att går fort, grusvägsrally…..

Värmen stiger ju närmare vi kommer start, nästan 32 grader….

Kl 11 går starten och Tobias finns i fålla 2 tillsammans med Anders Hernegård, tror att Tobias ska ta rygg på honom. Själv finns jag i fålla 3. Starten går bra och inga incidenter men farten är hög när vi kommer ut på första loopen som består mest av grusvägar och så torrt som det har varit så ligger dammet som en dimma och svårt att se vägen ibland. Torr i munnen blir man också. Bra fart och jag tar inga risker utan placerar mig i gruppen med ca 10 cyklister som har bra och jämnt fart. Det gäller att spara på krafter så man har kvar inför loop 2.

När vi närmar oss start-/målområdet för byte till lopp 2 och jag ser att Tobias inte är så långt före mig, kanske… kanske…. kan jag komma ifatt men som sagt loop 2 är mkt stenhällar, rötter och stig så här får man jobba med både cykeln och kropp, väldigt krävande terräng.

Och jag tappar sikte på Tobias som har fått bra fart. Jag tar det lugnt och försöker spara på krafter så det finns lite kvar inför sista loopen. Allt flyter på bra men jag tappar några placeringar men vi är fortfarande samma grupp.

Det rullar på bra och vi går in i loop 3 och sista sträckan men tyvärr gör värmen eller att det inte är min dag, tanken var att vara topp 10(plac 11:e 2016) då vinterträning gett bättre resultat i snabbhet och styrka. Jag tappar all ork och när jag blir omkörd av Jimmy Östman vill jag bara ta mig i mål. Tappar min grupp men har inga efter mig så jag vet att placering inte blir topp 10 men inte så långt ifrån så jag är nöjd med poängen jag får.

Jämfört med 2016 så har jag sämre placering och 6 min sämre tid…. Klart besviken…

Jimmy har toppat formen och hamnar på 24:e plats och Tobias kör in på plats 25:e.

Jag kommer på plats 13:e och Marcus Bäckman 54:e i sportklassen.

Bara att bryta ihop och komma tillbaka #litehårdare

1 vecka kvar till Ränneslättsturen……

Billingeracet 2018

I lördags var det dags för Billingeracet, årets första tävling för de flesta i klubben, även första deltävling i långloppscupen. Vi var hela 11st från klubben som körde…kul!

Första tävlingen brukar alltid innebära lite extra anspänning inför start, finns en osäkerhet hur formen är, om vinterträning gett resultat osv. Själv hade jag inte jättestora förhoppningar på loppet. Aldrig gått riktigt bra på Billingen, förmodligen för att det är mycket stig och ofta lerigt, nu hade det dessutom lagts till mer stig. Men målet var att förbättra mig från förra året.

Loppet startar med en 2km backe på asfalt och grusväg, viktigt att komma iväg bra och verkligen ta i här för att få bra position senare in på lättåkta partier med klungkörning. Vet inte varför men jag kom aldrig riktigt igång, fanns mer att ta av, var dessutom 40s långsammare upp än förra året.

Väl in på banvallen kom jag i en klunga, gick lugnt o sansat men tänkte försöka köra smart och spara krafterna, hade förmodligen inte gått jättemycket snabbare ändå om jag dragit upp tempot, bara blivit mer trött senare i loppet. En stund efter banvallen vände jag mig om och ser att Tobias ligger på hjul, verkade ha riktigt bra ben! Mina egna ben kändes även de väldigt bra, på grusvägarna var det inga problem att hänga med eller göra små ryck.

Runt 2,5mil in kommer andra ordentliga backen, Öglundabacken som är runt en km. Inför backen tänkte jag köra lite annorlunda. Eftersom backar är en av mina starkare sidor sett brukar jag köra riktigt hårt för att jag ikapp framförvarande. Nu skulle jag hushålla krafterna, eventuellt låta några andra åka förbi så jag kom bak i klungan på toppen, allt för att ha mycket krafter när sen alla stigpartier kommer. Det började som tänkt, men efter ett par hundra meter kunde jag inte hålla mig, de bakomliggande kom inte så mycket närmare, och hade en åkare inom räckhåll en bit fram så jag tryckte på. Kändes riktigt bra, tog pers i backen trots slö start och jag kom ikapp han framför.
Vi slog sedan följe och jagade ikapp en större grupp. Detta var förmodligen min bästa del i loppet, benen kändes fantastiska, gjorde mesta dragjobbet utan att förta mig.

Sen kom mycket stigkörning. Tyvärr har inte tekniken förbättrats, speciellt inte i lerkaoset. Tappade säkert klungen 10ggr, men som tur var benen och återhämtningen bra så orkade jaga ikapp på grusvägarna. Var nära att ge upp ett par gånger men glad att jag ändå tog i och kom ikapp varje gång. Följde inte taktiken så värst bra, hade tänkt försöka positionera mig bättre inför stigarna, lägga mig långt fram och bromsa upp farten, nu blev jag mestadels sist in och fick jaga ikapp själv.

På sluttampen av loppet är det två backar, Hästbacken och Strupen. På cykelvägen innan Hästbacken började jag första gången på länge avancera i klungan, tänkte att jag gör ett ryck här och försöker bli av med så många som möjligt. Gör man rycket i Strupen kan det vara flera som tar de sista krafterna och hänger på. Så jag gör ett försök inför Hästbacken, när jag vänder mig om ser jag att bara att vår gamle klubbkamrat Hernegård hänger med. Ser på Strava att det fanns ett segment där, 5a som är min överlägset bästa placering på de som finns under loppet. Rycket fungerar, ser inte många när jag senare vänder mig om på de få stigar/asfaltkörningar som är kvar. Strupen är alltid jobbig med sina 12%, men tyckte ändå jag trampade på med kontroll, fick min bästa tid jag haft upp.

Tyvärr blev det inte bättre placering än 2017, totalt 64a då och 68a i år och en andraplats i H-Sport. Dock var norska eliten på plats och jag tror banan var lite sämre för mig med mer stig och väldigt lerigt. Men svårt att jämföra, hade helt klart bra ben och bra återhämtning i år som gav mersmak inför kommande tävlingar. Sen måste jag skärpa mig och dricka mer än en flaska på över 3h!
Tror Tobias gjorde årets framsteg mot föregående år och Anders stod för värsta kraschen med spräckt hjälm som resultat!

Bilder från cykelkanalen.se

 

 

 

 

 

 

 

 

CK Sportson 2018

Snart är det dags att dra igång säsongen 2018 på riktigt.

Riktigt kul att klubben har fått några nya medlemmar och en del nygamla, vi kommer att vara ca 30st som tränar och tävlar. Känns som all träning kommer att ge resultat både för dom som tränar hemma, sitter på wattbike eller kör efter vårt träningsprogram från Flockhart. Man undrar lite, vem som tränat mest elr bäst…… Vilka ska cykla under 3 timmar på CykelVasan…

Klubbens medlemmar kommer att deltaga i olika tävlingar bl a Långloppscupen MTB, Cykelrallarn, Cykelvasan samt Grenserittet. Träningsläger blir återigen 2 dagar i Kinnekulle. Veckan efter kommer några resa till Mallorca för att skaffa sig höjdmeter…..

Vi kommer under April köra igång träning på tisdagar och torsdagar och dessa träningar kommer att varieras med back- och intervallpass samt skogsvägsrally. Till helgen blir kör vi minst ett distanspass. Kan man inte träna på dessa dagar elr tider är det fritt fram att lägga ut träningspass på vår messenger-grupp. Mer info kommer att finnas i “kalendern” på vår hemsida: www.cksportsonjkpg.se

I år cyklar klubben till minne av vår cykelkompis, Janne Paananen som var en fantastisk god vän, medmänniska och cyklist med kärlek till alla och allt inom cykling. Vi hedrar Janne P som gick bort i cancer med följande text på våra kläder: #levförfan

Alla är välkomna att träna med oss.

Vill man ha mer info om oss, vad vi gör eller kolla hur mycket vi cyklar så kan man följa oss på sociala medier:

Instagram: cksportsonjkpg

Twitter: @cksportsonjkpg

https://www.strava.com/clubs/125511

www.cksportsonjkpg.se

 

Ränneslättsturen 2017-07-02

RR från Tobias Rydholm

Ränneslättsturen blev andra tävlingen för mig i långloppscupen, och tredje tävlingen för säsongen. Den här tävlingen körde jag även 2016, så för en gångs skull visste jag vad jag gav mig in på. 2016 års upplaga innebar total kollaps efter ungefär 60km med rejäl kramp i låren, så i år var förbättring enda alternativet.

Veckan innan loppet lyckades jag dra på mig en rejäl förkylning, som kulminerade på fredagen med feberkänslor och allmänt självömkande. Jag funderade mycket på att ställa in tävlingen, men på söndag morgon kändes det lite bättre, så jag lastade cykeln och åkte till Eksjö.

Med fjolårets lopp i minnet var det med ett visst mått av nervositet jag ställde mig på startlinjen. Men som vanligt släppte nervositeten när väl starten gick. Första sträckan ut på grusvägarna på skjutfältet gick det väldigt fort. Jag gjorde mitt bästa för att plocka så många placeringar som möjligt innan vägarna övergick i stig, och förkylningen till trots svarade faktiskt kroppen bra.

Väl inne på stigarna hade jag ett helt annat flyt än 2016. Banan var väldigt torr och fin, och på denna banan kände jag verkligen vilken hjälp jag hade av bakdämparen, jämfört med 2016 då jag körde hardtail. Efter ett par mil körde jag först om Mattias T, med sadeln i handen, och sedan Anders F, som ropade något om en tappad mutter. Väldigt många punkteringar passerades också. Jag hade däremot tur med utrustningen som vanligt, och varken punkteringar eller andra haverier satte stopp för framfarten.

När publikplatsen vid skjutfältet passerades hade det dock kunnat ta slut, för här vinkade jag till en kollega, samtidigt som jag åkte över en sättning i marken och nästan tappade styret med andra handen. Skyttegravarna kom jag ihåg sedan förra året, och denna del av banan är riktigt kul. Jag valde svåra spårvalen på alla ställen utom ett, där åkaren före mig valde enkla och jag åkte med av bara farten. Mot slutet av detta stigsegment kände jag att det började gå väl långsamt, så jag började avancera. Hela tiden kändes kroppen kanonbra. Med cirka 15km kvar passerade jag backen där jag drog på mig krampen förra året, men denna gång klarade jag backen, och nervositeten släppte helt. På de snabba grusvägarna körde jag med en klunga som höll bra fart, men när det var min tur att ta en förning kände jag mig fortsatt stark och gick ifrån. Det höll dock inte så länge, och med knappa milen kvar kom de ikapp. Det var sedan med trötta ben, och stort huvudbry jag tog mig igenom sista delen av banan.

Mitt huvudbry kom av att jag (av oklar anledning) var helt säker på att loppet skulle vara 82km. Dock fick jag inte ihop det med skyltarna utmed banan, på min GPS fattades hela tiden 4km. Jag förutsatte att det måste vara något fel med skyltningen, men när bara några km återstod och jag började känna igen mig förstod jag att skyltarna, naturligtvis, visade rätt. Väl i mål hade jag 78km, och med tanke på mina trötta ben var det skönt att det inte var 82. När jag sedan diskuterade loppet med en kollega som också kört frågade han om jag inte sett skyltarna vid spårdelningarna som sade 78km. Och visst hade jag det. Men med hjärnan i race-mode tog jag helt enkelt inte in den informationen. Ett tecken på att jag hade fullt fokus på uppgiften antar jag.

Resultatet blev 3:20:16, och en 47:e plats i H30. Ett resultat jag är mycket nöjd med, och en klar förbättring jämfört med 3:56:16 2016!