Kategoriarkiv: Nyheter

Ränneslättsturen 2017-07-02

RR från Tobias Rydholm

Ränneslättsturen blev andra tävlingen för mig i långloppscupen, och tredje tävlingen för säsongen. Den här tävlingen körde jag även 2016, så för en gångs skull visste jag vad jag gav mig in på. 2016 års upplaga innebar total kollaps efter ungefär 60km med rejäl kramp i låren, så i år var förbättring enda alternativet.

Veckan innan loppet lyckades jag dra på mig en rejäl förkylning, som kulminerade på fredagen med feberkänslor och allmänt självömkande. Jag funderade mycket på att ställa in tävlingen, men på söndag morgon kändes det lite bättre, så jag lastade cykeln och åkte till Eksjö.

Med fjolårets lopp i minnet var det med ett visst mått av nervositet jag ställde mig på startlinjen. Men som vanligt släppte nervositeten när väl starten gick. Första sträckan ut på grusvägarna på skjutfältet gick det väldigt fort. Jag gjorde mitt bästa för att plocka så många placeringar som möjligt innan vägarna övergick i stig, och förkylningen till trots svarade faktiskt kroppen bra.

Väl inne på stigarna hade jag ett helt annat flyt än 2016. Banan var väldigt torr och fin, och på denna banan kände jag verkligen vilken hjälp jag hade av bakdämparen, jämfört med 2016 då jag körde hardtail. Efter ett par mil körde jag först om Mattias T, med sadeln i handen, och sedan Anders F, som ropade något om en tappad mutter. Väldigt många punkteringar passerades också. Jag hade däremot tur med utrustningen som vanligt, och varken punkteringar eller andra haverier satte stopp för framfarten.

När publikplatsen vid skjutfältet passerades hade det dock kunnat ta slut, för här vinkade jag till en kollega, samtidigt som jag åkte över en sättning i marken och nästan tappade styret med andra handen. Skyttegravarna kom jag ihåg sedan förra året, och denna del av banan är riktigt kul. Jag valde svåra spårvalen på alla ställen utom ett, där åkaren före mig valde enkla och jag åkte med av bara farten. Mot slutet av detta stigsegment kände jag att det började gå väl långsamt, så jag började avancera. Hela tiden kändes kroppen kanonbra. Med cirka 15km kvar passerade jag backen där jag drog på mig krampen förra året, men denna gång klarade jag backen, och nervositeten släppte helt. På de snabba grusvägarna körde jag med en klunga som höll bra fart, men när det var min tur att ta en förning kände jag mig fortsatt stark och gick ifrån. Det höll dock inte så länge, och med knappa milen kvar kom de ikapp. Det var sedan med trötta ben, och stort huvudbry jag tog mig igenom sista delen av banan.

Mitt huvudbry kom av att jag (av oklar anledning) var helt säker på att loppet skulle vara 82km. Dock fick jag inte ihop det med skyltarna utmed banan, på min GPS fattades hela tiden 4km. Jag förutsatte att det måste vara något fel med skyltningen, men när bara några km återstod och jag började känna igen mig förstod jag att skyltarna, naturligtvis, visade rätt. Väl i mål hade jag 78km, och med tanke på mina trötta ben var det skönt att det inte var 82. När jag sedan diskuterade loppet med en kollega som också kört frågade han om jag inte sett skyltarna vid spårdelningarna som sade 78km. Och visst hade jag det. Men med hjärnan i race-mode tog jag helt enkelt inte in den informationen. Ett tecken på att jag hade fullt fokus på uppgiften antar jag.

Resultatet blev 3:20:16, och en 47:e plats i H30. Ett resultat jag är mycket nöjd med, och en klar förbättring jämfört med 3:56:16 2016!

Mörksuggejakten

Några lopp i Långloppscupen har jag tacket nej till då uppladdningen och motivationen har varit si så där i år, mest på det personliga, men ska man tävla gäller det att satsa. Ett bra test brukar vara den lokala ”rallar´n” som gick ganska bra dock sämre tid än förra året. Ränneslättsturen fick jag bryta, mekaniska problem orsakade av mig själv…..Kanske lite av en slow-starter i år så även Lida Loop fick stryka på foten. Därmed blev Rättvik och Mörksuggan årets första tävling och med tanke på förra årets 10:e plac. så höjdes kraven, kanske 7-8 plac. Samma hotell som tidigare år, vilket funkat kanon med cykelförvaring och att få låna dusch efter loppet.

Banan är en av cupens roligare race med bra combo av stig, skogsvägar och rejäla backar samt, om vädret är bra, en väldigt snabb bana. Vädret är ju inget man kan göra något åt, prognosen för lördagen var lite osäker då regn kom redan på fredagen, men på lördagen var förutsättningarna goda, moln på morgonen och sedan sol å värme. Vi mötte upp Anders H och Mattias T till frukost på racedagen och rullade sedan ner till start. Hernegård var ute i god tid för att lägga in cykeln så långt fram som möjligt i fålla 2 och jag tog det lugnt och hamnade i mitten. Morgan och Mattias intog fålla 3. Innan startskottet kl 100 så släpper man fram fålla 2-4 precis bakom eliten. Och här börjar kaoset, alla ska fram till varje pris och man bryr sig inte om vilka man kör på eller kör över. Krascher och olyckor redan dom första 200 metrarna.. Här vinner man inte tävlingen…. Man rullar igenom samhället och det är cyklister överallt, på gångbanor och kors å tvärs mellan parkerade bilar…. Bättre att det det lite lugnt för snart kommer den första rejäla backen och då försvinner många som hade bråttom i början, backen är ca 3,2km och ca 200höjdmeter. Efter toppen så är det en bra stig som är ganska snabb och här gäller det att hänga med och jag hamnar i grupp med ca 10-15 cyklister som håller bra och jämn fart. Nu börjar det hända saker, vi rullar runt och tar en förning var ända fram till första depån och där tappar vi hälften…. Jag och en till drar ifrån och ser en grupp lite längre så vi kör växelvis och kommer ifatt gruppen innan nästa stigparti. Även denna grupp har bra tryck i pedalerna och denna sträckningen har inte mkt till höjdmeter, ganska platt med snabba grusvägar och små korta stigpartier. Vi närmar oss nu den del som är mer kuperad, mkt upp och ner i blandad terräng och mkt stigcykling. Här märker jag att mina krafter börja ta slut efter ca 50km och strax efter kommer Mattias ifatt mig och cyklar snabbt förbi i nästa långa backe. Nu kommer det bli jobbigt dom sista milen och jag kan därmed glömma en topp 10 plac. men jag vill inte bryta trots att benen säger emot. Märker oxå att pulsen ligger väldigt högt 95-96% även under längre sträcka då jag andas normalt och inte anstränger mig… Bästa att ta det lugnt. Som sagt ingen kraft i benen gjorde att resan in till mål blev seg och jobbig, ville bryta ihop flera ggr och kasta cykeln. Det var många som körde om mig och alla backar blev hur låååånga och branta som helst. Men i mål kom jag 😉 Mattias växel gick sönder sista milen och kunde inte växla, starka ben alltså.

Följande placeringar:

Anders Hernegård 9:a H30, 2:40:17

Mattias Trofast 45:a Sport, 2:57:18,

Morgan Munksjö 82:a Sport, 3:09:54

Anders Fredriksson 20:a H50, 2:59:57

Mörksuggejakten: 73km

Tack för fina bilder: Eva Önnemar mtbfoto.se

Fler bilder finns på: mtbfoto.se

Racerapport Långa Lugnet 2017

Varken jag eller Claes hade kört Långa Lugnet innan så vi visste inte vad som väntade, hade både läst och hört att det var ett tekniskt enkelt, mycket tekniska stigar, snabbt lopp, mycket backar osv. Osäkert vad man skulle tro, men tänkte att det är väl i varje fall inte jobbigare än Billingen!

Lördag morgon styrde vi mot Falun i Claes husbil, blev ett kaffestopp, McDonaldsstopp och handling av proviant. Något av det bästa med tävling är att man ger sig själv en ursäkt att vara rejält onyttig. Mängder av kakor och några flaskor Skip sportdryck senare kom vi äntligen fram.

Vi gav oss nästan direkt ut för att röra på benen och känna på banan. Båda konstaterade att i starten blir det förmodligen stora klungor i hög fart, gäller att passa sig och vara lite försiktig. Hann med ett par stigar och en byggd serpentin som jag genast insåg inte kommer bli min starka del! På kvällen laddade vi med grillat, jordnötsringar och mer kakor.

På tävlingsdagen flyt allt på till att börja med, vaknade i tid och kunde förbereda oss i lugn och ro. Vi gav oss ut för att värma upp. Märkte snart att jag knappt hade någon luft i bakdäcket trots jag pumpat 30min tidigare. När jag tog ut cykeln ur källaren dagen innan hade jag en mindre punka, måste rullat över något vasst på uppfarten, snurrade däcket några varv så tätade guckan. Även när vi varit ute och rullat dagen innan var allt ok, åkte tillbaks och pumpade och det verkade hålla sig, men nervös var jag!
Blev trots allt en liten uppvärmning innan vi begav oss till startfållan. Dålig koll på om de inte höll tiden för insläpp eller om vi var sena, vi kom bägge längst bak i våra respektive fållor. Stod där och skakade på hjulet och letade efter läckor. Claes sin vana trogen hade ju glömt något, denna gång var det gelen, men hann hämta dem som tur var.

När starten gick var det direkt uppför mördarbacken, tog i men ändå med full kontroll. Sen var det ut på de snabba grusvägarna vi cyklat dagen innan, var inte alls den hets vi befarat. Fick för mig att jag hade dålig luft i däcket och saktade in för att kolla, det såg bra ut men tyvärr tappade jag klungan, bara att börja jaga! Kändes helt ok de första milen, det flyt på bra och kändes helt ok i kroppen. Serpentinen var mycket riktigt inte min grej, någon bakom skrek ”köra på där framme”, men då kunde han ju kört om tidigare om det var så bråttom ?

Foto: Eva Önnemar mtbfoto.se

Halvvägs började det kännas tungt, värmen började förmodligen ge sig till känna, men plötsligt ser jag Hernegård en bit fram, då får jag extra energi för då vet jag att det gått snabbt, ger mig tusan på att jaga ikapp den gruppen. Tar ett par kilometer innan jag är ikapp, börjar prata med Hernegård men inser då att det är hans dubbelgångare! Lite snopet men får väl ändå tacka för motivationen och några placeringsförbättringar.

När det var ett par mil kvar kom ryggvärken, tror det beror på att det fanns få partier där det gick att vila och sträcka ut, kändes som det var antingen stig eller uppför, är vi den här tidpunkten man flera gånger börjar kolla om dämparna verkligen är upplåsta!
Sista milen befann jag mig ganska så ensam, hade e stor grupp 20-30s bakom mig som fick mig motiverade att kämpa på och komma framåt, men snabbt gick det inte. Hade ett snitt på 192w sista två milen, brukar vara en lätt uppvärmningssiffra. Inte bara ryggen att skylla på utan jag var ordentligt trött i benen med.

Var fantastiskt skönt att tillslut se stadion, var återigen serpentin där jag blev ikapp åkt, tänkte att han ska jag i varje fall ta i spurten. Kom att tänka på vad jag lärt mig på tv och tog innern, laddade järnet och la in spurten, ryckte från….. men insåg att det var i fel backe, var ett par svängar till. Gjorde samma sak igen och tog innern, fick någon meter, men när det väl var dags var jag chanslös, kändes som jag gjort åt all kraft som fanns!

Blev samma placering som på Billingen, 18 plats i H30, vet inte om jag ska va nöjd eller inte. Billingen var jag nöjd med trots placeringen eftersom det gått så dåligt föregående år, här jag inget att jämföra med. Men tror nästan detta var bland det jobbigaste jag kört, kändes som att totalvägga var inte långt borta. Hernegård verkade nöjd

Foto: Eva Önnemar mtbfoto.se

vilket han ska vara med en 9 plats i H30. Claes hade en tuff dag med nära till att spy mer än en gång, starkt att ta sig runt!
Efter maten och vi skulle åka tillbaks till bilen var däcket återigen tomt, bara att kassera, skönt det höll under loppet!

Äntligen !!!!

Som synes är vårvädret på G och vi hoppas att vinterträningen på Wattbiken hos Cardio Club har gett resultat…… Det kommer att märkas nu när vi åker på träningshelg i Hällekis näst vecka. Alla verkar vara laddade inför årets utmaningar, många har nya cyklar och andra har uppdaterat antingen material eller tränat xtra på gymmet. Målsättningarna är olika bland klubbens 25 medlemmar men många har siktet på bra placeringar i Långloppscupen, Cykelvasan och den lokala tävlingen, Cykelrallar’n.

Träningen startar nästa vecka, kolla tid och plats i vår kalender på hemsidan, www.cksportsonjkpg.se, eller gilla oss på FB, fb.me/cksportsonjkpg

Lite hårdare 2017

Nu är planeringen och träningen i full gång inför årets cykelutmaningar. Våra medlemmar kör en blandad kompott av gymträning, utecykling på vinterhoj, cykling i Spanien och så är vi några som sitter och nöter på Wattbike och spinningcyklar, som uppladdning inför säsongen.

Målsättningen och förväntningar blir lite högre i år då vi under 2016 hade en del fina 1:a placeringar och top 10 på olika tävlingar samt totalvinst i “Långloppscupens MTB sportklass”, Anders Hernegård.

Klubbens har idag 24st licensierade cyklister som kommer att deltaga i olika tävlingar bl a Långloppscupen MTB, Cykelrallarn, Cykelvasan samt Grenserittet. Under 2 dagar i April kommer det vara träningläger runt Kinnekulle, bra upstart inför den riktiga säsongen för att cykla ute. Vi kommer under Mars/April att köra igång träning på tisdagar och torsdag samt minst ett distanspass på helgen, denna info kommer att finnas i “kalendern” på vår hemsida: www.cksportsonjkpg.se Alla är välkomna att träna med oss.

Vill man ha mer info om oss, vad vi gör eller kolla hur mycket vi cyklar så kan man följa oss på sociala medier:

Instagram: cksportsonjkpg

Twitter: @cksportsonjkpg

https://www.strava.com/clubs/125511

www.cksportsonjkpg.se