Engelbrektsturen

RR av Tobias Rydholm

Engelbrektsturen 2017-07-23

Engelbrektsturen var min tredje tävling i långloppscupen, och första tävlingen med föregående övernattning. Jag åkte upp till Norberg på lördag morgon med Anders F och Morgan M. När vi kom fram körde vi igenom banans första 20km. De innehöll ett par stigningar som kändes rätt tuffa, och även några steniga utförslöpor som borde kunna ställa till problem på tävlingsdagen.

Kvällen och natten spenderades i Avesta, på ett hotell som en gång i tiden måste haft många gäster, men nu kändes väldigt tomt. Jag passade på att studera banprofilen, och kom fram till att stigningarna vi hade kört under dagen var de värsta, och att det bara skulle komma några kortare stigningar längre in i loppet. Jag hade även läst att banan inte alls skulle vara 70km som utannonserades, utan snarare 67km.

På tävlingsdagen var vi i god tid, och kunde ta bra platser i startfållorna. Jag hade fått fålla 3, och lyckades knipa en plats längst fram till höger. I min fålla hade jag även med mig Morgan M och Magnus S. Anders F och Stefan B stod i fålla 2, och min plan för dagen var att trycka på bra från start och kanske, kanske, kunna hänga på Stefan B, åtminstone en bit.

När starten gick fick jag ett kanonspår, och plockade många placeringar. Jag höll trycket uppe och avancerade upp genom startfältet, men jag fick ganska snart ge upp försöket att komma ifatt Stefan B. Tempot var ändå bra, och stigningarna som dagen innan känts tunga gick smärtfritt i race-tempo. De steniga utförslöporna kändes inte heller farliga längre, när trängseln i spåret gjorde att tempot hölls nere. Ungefär halvvägs in i loppet kände jag att jag kört fort, men en som kört ännu fortare vad Anders F, som uppenbarligen legat i mina bakhasor ett tag. Vi följdes sedan åt rätt länge, men någonstans i alla växlingar mellan stig och grusväg hamnade Anders F för långt bak i klungan, och tappade oss.

Vid 47km skulle andra bergspriset vara, och när skyltarna annonserade att det var dags visste jag att de betydande stigningarna var avklarade. De återstående 20 kilometrarna bjöd på en fantastisk mix av riktigt snabba grusvägar och knixiga stigar, och rakt igenom riktigt njutbar cykling. Jag var dock hela tiden orolig över att Anders F skulle köra ifatt mig, så jag vågade inte slappna av. De sista 5km in mot målet hade vi också kört dagen innan, så här visste jag precis vad som återstod, och kunde ge allt jag hade kvar.

När mållinjen passerades stod tidtagaruret på 2:27:00, vilket placerade mig på en 22: plats i H30. I ärlighetens namn saknades nog många snabba deltagare i just detta lopp, men jag är ändå väldigt nöjd, och av de loppen jag kört hittills var detta det roligaste!