Grenserittet 81km

Förra året blev det inget Grenseritt för min del p.g.a olika muskelära problem så jag langa flaskor ist vid den berömda Prestebakken, i år bytte Christer och jag plats 😉 Denna tävling som går mellan Strömstad och Halden är 81 km och ca 1200 höjdmeter arrangeras nästan helt av norrmännen MEN vilken rolig bansträckning. Denna tävling har fått mkt beröm av Christer, Bernt och Niklas som har cyklat några ggr och förra året hakade Morgan och Stefan B på. I år skulle jag få min revansch…..

Hämtade startnr i Halden och känna den norska luften, gjorde ett besök på fästningen(allsång på gränsen spelas in där). Mässområdet var lite mindre än förra året och även deltagandet ca 4000st, kanske berodde det på att Grenserittet hade flyttat datum, en vecka senare. Träffade familjen Liliegren och barnen som cyklade som ”Lilla Grenserittet” inne på fästningen. Tillbaka till Sverige, checka in på hotellet och sedan gå för att käka klassisk hamburgertallrik med Bernt, Niklas samt Liliegrens.

Vädrets makter visar sin bästa sida. Lördag morgon startar Niklas i pulje 1 och Bernt i pulje 2 nere i stan. Övriga samlas vid Kärleksudden i resp pulje och med 5 min mellanrum ledsagas man ner till start av fanbärare. 09.45 går min start och ett högt tempo direkt när man ska trampa ca 2-3 asfalt innan man kommer till dom första backarna och tvärnit. Vaaaa, kan dom inte cykla i backar norrmän… tydligen inte, för det gick såååå sakta. Men det gällde att hänga så fort det blev plant eller utför och då gick det desto fortare, galet snabbt…. I Sverige var det blandat grus- och asfaltsvägar med några fina och breda stigpartier som kan cyklas snabbt och säkert med bra fart. Det finns även några bra långa backar som ska klättras uppför men ingen direkt utmaning. Folkfest med liveband och trumverk är det överallt ute i skogar och på vägar även vid den diskreta landsgränsen. Norska sidan bjuder på mer varierad terräng och en fin stigning på Klipphällar.

Alltid bra variation av fina stigar och vägar som avlöper varandra gör att inte blir långtråkigt. En annan beryktad del på banan är ”gåbacken”, efter en lång utförslöpa svänger man in gå en hästgård(det luktar) och rakt genom stallet och där finns ”gåbacken”. Här gäller det alla ligga långt fram samt hoppas att det är få cyklister framför sig, här är det stora stenar i en ganska brant och lång backe men det går att cykla. Prestebacken bjuder också på en ny lång fin stig uppför(förra året cyklades på asfalt). Grusvägar som lagom kuperade och slingrande gör cykling roligare samt att alla hjälps åt ta förning, gör man inte det så får man ”utskällning” av gruppen. Bra disciplin. Svårt att veta hur man ska disponera sina krafter då man vet att sista lilla stigning vid mål är utmanade. Men med 1 mil kvar till mål så kommer det nästan oväntade regnet och det vräker ner, tankarna går till er som cyklade Engelbrektsturen 2015. Nu började det bli jobbgt att cykla på lervägarna, fanns inget grepp utan man gled åt båda sidor utan styrning. Och det fanns en utmaning till, ”Serpentinen”, en snabb utförslöpa på grusväg med snäva kurvor samt en massa kamerablixtar i varje sväng. Frågan var glasögon på eller av, lika illa vilket som så jag behöll dom på. Strax efter detta så är det inte långt kvar och jag tog mig upp till mål om än sliten.

Detta är dock en av de roligaste tävlingar jag cyklat och en perfekt uppladdning inför vasan.

Stort GRATTIS till Bernt som kom 2:a i H60-64 med tiden 2:59:04

Niklas B          2:45:53          plc 8    H50-54

Anders F         2:56:10          plc 34  H50-54

Morgan M      3:04:43          plc 94 H45-49

IMG_1951