Mörksuggejakten

Några lopp i Långloppscupen har jag tacket nej till då uppladdningen och motivationen har varit si så där i år, mest på det personliga, men ska man tävla gäller det att satsa. Ett bra test brukar vara den lokala ”rallar´n” som gick ganska bra dock sämre tid än förra året. Ränneslättsturen fick jag bryta, mekaniska problem orsakade av mig själv…..Kanske lite av en slow-starter i år så även Lida Loop fick stryka på foten. Därmed blev Rättvik och Mörksuggan årets första tävling och med tanke på förra årets 10:e plac. så höjdes kraven, kanske 7-8 plac. Samma hotell som tidigare år, vilket funkat kanon med cykelförvaring och att få låna dusch efter loppet.

Banan är en av cupens roligare race med bra combo av stig, skogsvägar och rejäla backar samt, om vädret är bra, en väldigt snabb bana. Vädret är ju inget man kan göra något åt, prognosen för lördagen var lite osäker då regn kom redan på fredagen, men på lördagen var förutsättningarna goda, moln på morgonen och sedan sol å värme. Vi mötte upp Anders H och Mattias T till frukost på racedagen och rullade sedan ner till start. Hernegård var ute i god tid för att lägga in cykeln så långt fram som möjligt i fålla 2 och jag tog det lugnt och hamnade i mitten. Morgan och Mattias intog fålla 3. Innan startskottet kl 100 så släpper man fram fålla 2-4 precis bakom eliten. Och här börjar kaoset, alla ska fram till varje pris och man bryr sig inte om vilka man kör på eller kör över. Krascher och olyckor redan dom första 200 metrarna.. Här vinner man inte tävlingen…. Man rullar igenom samhället och det är cyklister överallt, på gångbanor och kors å tvärs mellan parkerade bilar…. Bättre att det det lite lugnt för snart kommer den första rejäla backen och då försvinner många som hade bråttom i början, backen är ca 3,2km och ca 200höjdmeter. Efter toppen så är det en bra stig som är ganska snabb och här gäller det att hänga med och jag hamnar i grupp med ca 10-15 cyklister som håller bra och jämn fart. Nu börjar det hända saker, vi rullar runt och tar en förning var ända fram till första depån och där tappar vi hälften…. Jag och en till drar ifrån och ser en grupp lite längre så vi kör växelvis och kommer ifatt gruppen innan nästa stigparti. Även denna grupp har bra tryck i pedalerna och denna sträckningen har inte mkt till höjdmeter, ganska platt med snabba grusvägar och små korta stigpartier. Vi närmar oss nu den del som är mer kuperad, mkt upp och ner i blandad terräng och mkt stigcykling. Här märker jag att mina krafter börja ta slut efter ca 50km och strax efter kommer Mattias ifatt mig och cyklar snabbt förbi i nästa långa backe. Nu kommer det bli jobbigt dom sista milen och jag kan därmed glömma en topp 10 plac. men jag vill inte bryta trots att benen säger emot. Märker oxå att pulsen ligger väldigt högt 95-96% även under längre sträcka då jag andas normalt och inte anstränger mig… Bästa att ta det lugnt. Som sagt ingen kraft i benen gjorde att resan in till mål blev seg och jobbig, ville bryta ihop flera ggr och kasta cykeln. Det var många som körde om mig och alla backar blev hur låååånga och branta som helst. Men i mål kom jag 😉 Mattias växel gick sönder sista milen och kunde inte växla, starka ben alltså.

Följande placeringar:

Anders Hernegård 9:a H30, 2:40:17

Mattias Trofast 45:a Sport, 2:57:18,

Morgan Munksjö 82:a Sport, 3:09:54

Anders Fredriksson 20:a H50, 2:59:57

Mörksuggejakten: 73km

Tack för fina bilder: Eva Önnemar mtbfoto.se

Fler bilder finns på: mtbfoto.se