Race-rapport Ränneslättsturen 2018, av Tobias Rydholm

För tredje gången begav jag mig till Eksjö för att köra Ränneslättsturen, och det var även min tredje tävling i långloppscupen detta år. Jag har varit lite kluven i mina förväntningar inför loppet, på grund av att jag klappade igenom totalt på senaste loppet, Lida Loop. Då kom krampen in som en Joker i leken efter 47km, resten av loppet, och sluttiden blev därför inget vidare. Första gången jag körde Ränneslättsturen fick jag också kramp, så risken kändes överhängande att det skulle bli en favorit i repris även denna gång.

För att det inte skulle bli så valde jag en annan taktik idag, nämligen att gå lugnt första delen av loppet, och gå på lätta växlar med hög kadens uppför backarna. Från start fungerade det väl sådär, det är inte lätt att hålla igen när alla runt en ger allt från start. Men jag försökte i alla fall att hålla lite avstånd till mina medcyklister, för att inte dras med i någon krasch. Det torra vädret gjorde att första biten över skjutfältet var hopplöst dammig, och sikten inget vidare. Även halsen dammade igen ordentligt, men denna gång hade jag monterat båda mina flaskställ, så tillgången till dricka var nog för att rensa halsen.

Eftersom jag medvetet gick lite lugnare kunde jag för en gångs skull njuta av banan, och kunde konstatera att detta faktiskt är den trevligaste banan jag kört i långloppscupen. Det hade jag ingen aning om, då jag tidigare varit för trött för att uppskatta den. Många av stigarna har riktigt fint flyt, och avsaknaden av långa stigningar är uppskattad. En till biverkning av det torra vädret var dock att banan bitvis var väldigt lös, och mer än en gång stack framhjulet iväg så jag höll på att gå omkull. Någonstans mitt på banan fick jag också stifta bekantskap med ett nytt underlag, som ändrade min syn på stenkross, nämligen träflis. Maken till trögrullat underlag har jag aldrig skådat, och dessutom lät det hela tiden som cykeln höll på att gå sönder. Som tur var tog det slut rätt fort, och eftersom jag fortfarande gick lugnt var det inga problem.

Vid skidstugan fick jag lägesrapport från Stefan och Morgan, som löd att Anders F var 1:40 bakom mig. Jag hade själv sett Anders vid några tillfällen då stigarna gick parallellt med varandra. Men det är svårt att bedöma hur långt avståndet var. I vilket fall som helst var det nu dags att öka tempot, helt klart! Frågan är om jag hade gått för lugnt, sådant är ju alltid svårt att veta. Men jag hade bra tryck i benen, och både vätska och energi kvar, så det var bara att trampa. Med 20km kvar stack framhjulet till sist iväg för mycket för att jag skulle hålla mig upprätt, så jag gick omkull. Själva vurpan var väldigt snäll, däremot valde min Garmin att börja varna mina anhöriga om att jag kraschat, så jag hade ett sjå att få den att sluta med det. Tillslut överlistade jag den, så jag kunde trampa på ordentligt igen. Med knappa 10km kvar kom nästa vurpa, denna gång var det inte jag, utan en cyklist framför. Han gick över styret rätt rejält, så jag och en kille stannade för att kolla läget. Efter en stund kom en funktionär, så då kände jag att jag kunde åka vidare. Dock gick någon minut där. Sista biten gick sedan utan problem, och jag lyckades korsa mållinjen på 3:12:03, med Anders fortfarande bakom. För min del blev det en putsning på 8 minuter från 2017, så jag är mer än nöjd, placeringen blev 24:a i H30 och 04:a totalt.

Totalt sett var dagen och tävlingen riktigt lyckad, och jag vill passa på att rikta ett tack till Glenn som serverade glass i andra depån, samt Stefan och Morgan för heja-rop efter banan. Alla i klubben som startade tog sig i mål, och på bra tider, vilket också är kul.

Må nästa tävling bli lika bra eller bättre!

Tobias Rydholm

Tobias 3:12:03

Anders 3:14:23

Rickard 3:23:58

Sören 3:24:04

Daniel 3:28:53

Kristian 3:46:05

Magnus 1:39:07 (41km)