Race rapport Trysil 30 juni-1 juli

Trysil är en populär norsk skidort på vintern som nu också satsar på att etablera sig som semesterort sommartid. Sista veckan i juni var i år inriktad på olika typer av cykelarrangemang som inte bara gällde de etablerade tävlingsloppen. I området finns stort nätverk med markerade nybyggda cykelstigar för kidsen, markerade naturstigar, och fint utbud med småvägar, men framförallt kan du hitta höjdmeter. Giganten i Norge är Birkebeinerrittet och på god andraplats hittar vi Grenserittet, men i kategorin därunder finns en mängd andra spännande terrengritt. I slutet av ”cykelveckan” körs två separata MTB lopp, på fredagskvällen Topprittet 1132, och på lördagen huvudloppet Trysilrittet. Framförallt kände jag mig nyfiken på ”uphill loppet” eftersom dylika race inte går att finna i Sverige. Då MTB maraton-NM pågick samma helg på annan norsk ort var startfältet i år något tunnare än vanligt. 40-talet cyklister startade på fredagskvällen och 300-400 cyklister stod på startlinjen på lördagen.

Topprittet 1132:  Eftersom underlaget är asfalt och grus och ingen single track så tror jag mig vara genialisk då jag laddar däcken med 3 bar tryck samt lämna vätskeflaskan hemma, eftersom loppet är kort, även om högsommarvärmen har slagit till. Efter starten i centrum passeras älven och sedan börjar klättringen, först på asfalt. Farten är inledningsvis kontrollerad innan en åkare efter ca 1.5 km attackerar och får sällskap av två andra. Nu dras fältet ut och alla går in i sin ”bubbla”. Då vi kommer ut skogsvägarna visar sig underlaget inte vara det ”salsgolv” jag fabulerat utan mera spårigt med bitvis löst ytskikt. Det går uppför, uppför och bitvis är det brants så efter 5 km fastnar jag i spår  och välter. Får då dra cykeln tills det planar ut och snart bär det utför under ca 1.5 km, vilket för mig innebär stående cykling med fingrarna på bromsen då underlaget inte är att lita på. Jag har en åkare framför i blickfånget och då nedförsbacken avslutas passeras jag av ung cyklist bakifrån. Nu börjar klättringen på nytt, först på asfalt och sedan avslutande sektionen från högfjällshotellet mot toppen av fjället på brant och slirig körväg. Koncentrationen och den fysiska ansträngningen gör det hela riktigt kämpigt. Låg utväxling, låg fart och jämt tryck i pedalerna för att behålla fästet i den lösa makadamen och inte trilla av cykeln, eftersom det skulle innebära promenad till mållinjen. Härlig utsikt väntade efter målgång från toppen av Trysilfjället. Innan nerfärden minskade jag lufttrycket i däcken betydligt. De jag talade med efter målgång hade 1.5 bar tryck i däcken och alla cyklister utom jag hade vätska med sig under loppet. Kör man loppets 13.7 km under 1 timme kommer man med i sub 1 klubben och får en designad T-shirt som uppskattning. Denna magiska gräns är ingen omöjlighet för flertalet åkare i CK Sportson då jag uppskattar att det motsvarar att köra uppför Sa Colabra på Mallorca under 42 minuter.

Trysilrittet 75 km: Vattenflaska på cykeln och normalt lufttryck i däcken. Nu är det större startfält som står beredda att passera älven och starta med 5 km klättring på asfalt. Förutom 1 cyklist som gasar tidigt är vi en tätgrupp på drygt 20 cyklister då det flackar ut och småkuperade grusvägar och körvägar väntar. Farten varierar men det är ingen ihållande hårdkörning så jag ligger med och försöker spara benen eftersom de känner av gårdagens klättring. Efter knappt en timmes körning kommer skyltar som annonserar att 1:a single track sektionen väntar. Nu blir det mera kamp om positionerna och jag ligger i svansen i klungan på den tekniska stigen där man t.ex gående passerar bäckravin. Då skogsvägen återkommer har jag och två andra cyklister tappat kontakten med klungan och det blir nu att försöka samarbeta. På 2:a single track sektionen är underlaget bättre så jag följer utan problem  mina två medtävlare och snart fångar vi upp cyklist som släppt klungan. 3:e single track sektionen består av två delar. Jag går in som 2:a och på första delen och släpper lucka framåt. Inför andra delen låter jag de jag har på hjul passera och de glider snabbt från mig på stenig naturstig med mycket utförskörning, där jag sitter kvar på cykeln hela tiden men bromsar mera än övriga. Då skogsvägen  återkommer har jag 400 meter fram till närmaste cyklist i vår forna grupp. Kommer senare ifatt en av dessa åkare igen då det nalkas 4:e sektion med stigkörning ”a la Mats Sundberg cykellistan” längs älven. Smalt och stenigt och under några hundra meter får cykeln ledas genom obanad terräng bland buskvegetation, lera och stenfält. Sista delen in mot målet väntar härlig grusväg och senare asfaltväg så innan mållinjen fångar jag ytterligare tröttnande åkare, som lämnade mig på single track sektion 3b.

Således lopp där stor andel går på grus/skogsvägar som bryts av med korta sektionen med stökig single track, där min bristande teknik gör att jag blir akterseglad. Vinner loppet gör Stefan Repshus och yngre klubbkamrat på tiden 2.21.56 tim. Repshus är Norges motsvarighet till svenske Stefan Karlsson som fortsätter att tävla framgångsrikt i elitklassen trots att han passerat 50 år.

Förutom massa bilåkande under Norge semestern fick jag möjlighet att grensla MTB:n uppför klassiska Trollstigen, där underlaget är asfalt.

/Niclas