Racerapport från Billingen

Var lite spänt innan start, har vinterns/vårens träning gett resultat, hur blir det att köra i tävlingsklass, blir banan lika lerig och jobbig som förra året osv?

Vi rullade gemensamt ner till start i klubbkläderna vi fått i grevens tid dagen före. Vi kom långt bak i fålla fyra. Nästa gång får vi vara mer på alerten ock skippa den där risifruttin (eller vad säger du Claes 🙂 )

När starten går är nervositeten bortblåst, adrenalinet slår till, pulsen upp på rött och sen är det bara att köra! Märkligt det känns ok att köra med puls på över 90% av max när man på ett vanligt pass nästan avlider!

Försökte ligga på i början på asfalten för att slippa så mycket som möjligt av köbildningen på de första stigarna. Gick upp på trottoaren och kunde köra ostört och tog en hel del placeringar. Tappade dock mycket sen ändå, dålig teknik och för snäll och släpper förbi andra allt för lätt. Stefan L kom som en bulldozer in på en stig, dröjde ett bra tag innan jag såg honom igen.

Snabbt summerat gick de första milen ok, benen kändes lite sega men runt halvvägs började det kännas bättre, fick någon form av boost och kände mig starkare.

Jämfört med förra året hade jag sämre flyt på de tekniska partierna, då behövde jag inte hoppa av eller sätta ner en fot en endaste gång. Nu var det vurpa, körde in i ett träd och jag vet inte allt vad jag lyckades med! Ändå tyckte jag banan var i bättre skick iår, eller har surhålsskräcken byggts upp under året!
Men kommer aldrig förstå hur man klarar av att köra loppet på CX, helt obegripligt!

Vid målgång stod Christer och Bernt till synes helt oberörda, starka de där två! Strax efteråt kommer Anders och sedan droppar det in en efter en CK Sportson cyklist.

Cykeln höll ihop bra i gyttjan, märkte dock vid hemkomst att snabbkopplingen bak skruvat upp sig, hade kunnat sluta tråkigt i en nedförsbacke! Sedan var det tufft uppför strupen när jag inte fick i lättaste växeln och fick köra 38 fram och 34 bak, var nog max vad mina ben klarar att får runt efter åtta tuffa mil, nöjd jag kom upp!

Tiden och placeringen blev en besvikelse, i stort sett samma som förra året. Har trots allt lagt en hel del timmar på monarken, i gymmet och på cykeln och hoppades givetvis på att utvecklats en del. En del skyller jag på att ryggproblemen kom tillbaks efter några mil och då blir det att hänga på styret, stå upp så lite som möjligt och stretcha vid enklare underlag. I backarna och på grusvägarna var känslan bra, trycket fanns i benen. Men det kommer fler lopp, förhoppningsvis var det en sämre dag.

Trots man efter loppet svär över all gyttja, gör ont överallt, rinner blod längs smalbenen längtar man till nästa race och nästa års Billingerace, är ett kul och hårt lopp! Extra kul när det är så många cyklister från Jönköping, cykelsporten blomstrar verkligen här!