Racerapport Långa Lugnet 2017

Varken jag eller Claes hade kört Långa Lugnet innan så vi visste inte vad som väntade, hade både läst och hört att det var ett tekniskt enkelt, mycket tekniska stigar, snabbt lopp, mycket backar osv. Osäkert vad man skulle tro, men tänkte att det är väl i varje fall inte jobbigare än Billingen!

Lördag morgon styrde vi mot Falun i Claes husbil, blev ett kaffestopp, McDonaldsstopp och handling av proviant. Något av det bästa med tävling är att man ger sig själv en ursäkt att vara rejält onyttig. Mängder av kakor och några flaskor Skip sportdryck senare kom vi äntligen fram.

Vi gav oss nästan direkt ut för att röra på benen och känna på banan. Båda konstaterade att i starten blir det förmodligen stora klungor i hög fart, gäller att passa sig och vara lite försiktig. Hann med ett par stigar och en byggd serpentin som jag genast insåg inte kommer bli min starka del! På kvällen laddade vi med grillat, jordnötsringar och mer kakor.

På tävlingsdagen flyt allt på till att börja med, vaknade i tid och kunde förbereda oss i lugn och ro. Vi gav oss ut för att värma upp. Märkte snart att jag knappt hade någon luft i bakdäcket trots jag pumpat 30min tidigare. När jag tog ut cykeln ur källaren dagen innan hade jag en mindre punka, måste rullat över något vasst på uppfarten, snurrade däcket några varv så tätade guckan. Även när vi varit ute och rullat dagen innan var allt ok, åkte tillbaks och pumpade och det verkade hålla sig, men nervös var jag!
Blev trots allt en liten uppvärmning innan vi begav oss till startfållan. Dålig koll på om de inte höll tiden för insläpp eller om vi var sena, vi kom bägge längst bak i våra respektive fållor. Stod där och skakade på hjulet och letade efter läckor. Claes sin vana trogen hade ju glömt något, denna gång var det gelen, men hann hämta dem som tur var.

När starten gick var det direkt uppför mördarbacken, tog i men ändå med full kontroll. Sen var det ut på de snabba grusvägarna vi cyklat dagen innan, var inte alls den hets vi befarat. Fick för mig att jag hade dålig luft i däcket och saktade in för att kolla, det såg bra ut men tyvärr tappade jag klungan, bara att börja jaga! Kändes helt ok de första milen, det flyt på bra och kändes helt ok i kroppen. Serpentinen var mycket riktigt inte min grej, någon bakom skrek ”köra på där framme”, men då kunde han ju kört om tidigare om det var så bråttom ?

Foto: Eva Önnemar mtbfoto.se

Halvvägs började det kännas tungt, värmen började förmodligen ge sig till känna, men plötsligt ser jag Hernegård en bit fram, då får jag extra energi för då vet jag att det gått snabbt, ger mig tusan på att jaga ikapp den gruppen. Tar ett par kilometer innan jag är ikapp, börjar prata med Hernegård men inser då att det är hans dubbelgångare! Lite snopet men får väl ändå tacka för motivationen och några placeringsförbättringar.

När det var ett par mil kvar kom ryggvärken, tror det beror på att det fanns få partier där det gick att vila och sträcka ut, kändes som det var antingen stig eller uppför, är vi den här tidpunkten man flera gånger börjar kolla om dämparna verkligen är upplåsta!
Sista milen befann jag mig ganska så ensam, hade e stor grupp 20-30s bakom mig som fick mig motiverade att kämpa på och komma framåt, men snabbt gick det inte. Hade ett snitt på 192w sista två milen, brukar vara en lätt uppvärmningssiffra. Inte bara ryggen att skylla på utan jag var ordentligt trött i benen med.

Var fantastiskt skönt att tillslut se stadion, var återigen serpentin där jag blev ikapp åkt, tänkte att han ska jag i varje fall ta i spurten. Kom att tänka på vad jag lärt mig på tv och tog innern, laddade järnet och la in spurten, ryckte från….. men insåg att det var i fel backe, var ett par svängar till. Gjorde samma sak igen och tog innern, fick någon meter, men när det väl var dags var jag chanslös, kändes som jag gjort åt all kraft som fanns!

Blev samma placering som på Billingen, 18 plats i H30, vet inte om jag ska va nöjd eller inte. Billingen var jag nöjd med trots placeringen eftersom det gått så dåligt föregående år, här jag inget att jämföra med. Men tror nästan detta var bland det jobbigaste jag kört, kändes som att totalvägga var inte långt borta. Hernegård verkade nöjd

Foto: Eva Önnemar mtbfoto.se

vilket han ska vara med en 9 plats i H30. Claes hade en tuff dag med nära till att spy mer än en gång, starkt att ta sig runt!
Efter maten och vi skulle åka tillbaks till bilen var däcket återigen tomt, bara att kassera, skönt det höll under loppet!