Sammanfattning – Cykelvasan 2015

Dubbelpunka, tomma kolsyrepatroner, bara en slang, pers uppför startbacken, pers första milen, 3:00 here i come, explosion, tävlingen är över!

Där har ni Cykelvasan 2015, sammanfattat.

Bra morgon efter en bra natt, brukar inte sova så mycket inför tävling, men det gjorde jag nu. Christer har bryggt kaffe, starkt, precis som det ska vara. Jag är tidigt ute, sticker från stugan redan vid 06,00, för att få en bra plats i fållan. I år står jag i fålla 3, mina klubbkamrater i fålla 2 och 1. Planen är att jaga ikapp i alla fall fålla 2, och sedan tugga på mot Mora. Tidsmål under 3:15.

Jag kommer långt fram i fållan, perfekt. Uppvärmning i lugn och ro. Starten går. Backen går bra, väldigt bra. Kommer snabbt ifatt svansen i fålla 2, och vid Smågan efter ca 1 mil, ser jag ryggen på Anders. Tempot är högt, men ganska ryckigt fortfarande, det har liksom inte satt sig ordentligt än. Inga problem att följa, eller täta de små luckor som blir i klungorna, allt känns som det ska. Då börjar cykeln kränga, värre och värre, Anders, som ligger i rygg skriker, du har punka. Min känsla var att punkan kommit smygande, och jag tog därför beslutet att inte byta slang, utan trycka i halva patronen och köra vidare. Planen var att jag kanske kunde klara mig med att stanna några gånger och fylla på.

Redan efter någon kilometer är det dags igen, jag trycker i det sista i patronen, jävla skit. Nu har jag tappat min position i loppet och jag står mitt ute i ingenstans, utan möjlighet att fylla på mer luft. Då kommer Fia, ”-Vad har hänt”, har du en patron eller en pump att låna ut, frågar jag? Hon ger mig en patron, jag byter snabbt ut den trasiga slangen, påt igen. Jag har nog tappat 20-25 minuter mot min plan, men tänker att jag kan fortfarande få en bra tid och ett bra lopp, trots allt. Några kilometer efter Risberg, exploderar mina andra slang för dagen. Cykelhelvetet åker in i skogen, och jag blir sittande på en stenhäll för att begrunda misären.

Jag går någon halvmil, till en flaggvakt som har slang, byter igen, (nu är jag 30-45 minuter bakom min plan), och cyklar ner mot Evertsberg, där jag bryter.

Jag åkte till loppet för att tävla, tidsmålet var satt till <3:15, benen kändes 100, tanken jag hade i huvudet var 3 timmar, here i come. När allt kullkastades fanns ingen motivation till varesig att motionera sig eller träna sig igenom loppet. Bryt.

Stort tack till Berner och Jonas, på Sportson i Jönköping, för 100% it arrangemang runt loppet. Nästa år, då jävlar!

Magnus S